Det rätta framför det som är roligt, snabbt och enkelt

Ett citat från förebilden Brené Brown slog mig som en klubba i huvudet. Först citatet sedan mina tankar: “Integrity is choosing courage over comfort. It’s choosing what is right over what is fun, fast, or easy. It’s choosing to practice your values rather than simply professing them.”

Känslan av att jag kanske vill bli mer hardcore värderingsstyrd börjar infinna sig. Kanske kan och vill jag inte riktigt gömma mig bakom argument som “Jag är för lat”, “Jag är för mainstream”. Jag tänker att om jag verkligen vill bli mer hardcore, om det går i linje med vad min själ säger, så borde jag ju inte känna pressen.

Några exempel på detta skulle kunna vara:

  • Vara en medmänniska  i större utsträckning (t.ex. genom att involvera sig i nåt integrationsprojekt).
  • Sopsortera a la hardcore.
  • Maten – inge mer halvfabrikat (detta går ju att ta i många steg. Kan ju gå mot mer veggo, bara eko, odla mer själv o.s.v.)
  • Bli rejält mycket hårdare mot mig själv vad gäller skärmtid, för jag mår inge bra av bruset. Kanske i kombo med detta mer seriöst ägna mig åt meditation, yoga, mindfulness eller bara tystnad i största allmänhet.
  • Ta rejäla kliv vad gäller minimalistgrejen (t.ex i garderoben, men också i hela hemmet)
  • Ta rejäla kliv vad gäller konsumtion, typ inga (kläd)inköp alls eller bara second hand.
  • Byta ut tvål, schampo, smink, krämer o.s.v. mot bättre alternativ/sluta använda.
  • Resor – medvetet tänka på att använda bilen så lite som möjligt, inga flygresor.
  • Plastbanta hemmet.

Jag tänker att själva känslan att “bestämma sig” kan ha en viktig effekt. Såklart kan man tänka nu att vilken präktig jävel, är det inte precis motsatsen hon predikat hittills? Att man gör så gott man kan o.s.v., att det är okej att köra mellanmjölksvarianten. Jo så kan det va. Men kanske kan det också vara så att det enklare livet har satt igång mina tankar och gett mig lite jävlaranamma. Jag tror att jag har ganska mycket mod och omtanke i kropp och själ just nu. Och kanske kan du tänka – vilken cool och modig en som i alla fall vågar ha ambitioner. Och givetvis kommer jag ta ett litet myrsteg i taget. Men ändå. Handling istället för bara snack. A la Brené.

Två ytterligare tankar som slår mig när jag skriver ner den långa listan på möjliga åtgärder:

  • shit vad jobbigt att jag/vi/alla måste vara så medvetna om så mycket. Behöva göra “rätt” på så många områden. Återigen, hur ska man räcka till? Men just nu har jag känslan av att jag inte ska låta mig nedslås av detta.
  • så himla dumt det är att vi ställt till det så mycket att vi nu måste rätta till saker. Det är ju tusen gånger tuffare att skala ner och ta bort än vad det var att speeda upp och addera.

Hur tänker du? Vilken av sakerna ovan tycker du att jag ska börja ta itu med? Ska du med på utmaningen? Vilken väljer du iså fall?

/Jenny