När instagram är som bäst

När instagram är som bäst så korsas vägar som gör att en får träffa en person på riktigt. Idag fick jag träffa Malin som jag mött på instagram (@leva_livet_enkelt). Hon hade ett tågstopp i Gävle och vi passade på att ta en promenad och en lunch ihop. Tre timmars oavbrutet prat senare tänker jag att vi verkar ha minst en miljon beröringspunkter. Så häftigt!

Malin driver tillsammans med Anna Ikigaiyoga – och ta mig tusan om inte Ikigai ligger väldigt nära vad vi menar med det trettiosjugradiga. Malin har precis som jag förlorat sin mamma i cancer, sagt upp sig från stora företaget, gillar det enkla livet, funderar mycket över det här med privatekonomin och har startat verksamhet med en vän. Många likheter i våra livsresor som sagt. Att få prata om allt det här, bolla idéer och drömmar och lyssna på varandras historier – så otroligt värdefullt.

Tack snälla Malin för ett fint möte. Jag tror och hoppas att vi kommer att göra saker ihop på ett eller annat sätt framöver – trettiosjuorna och ikigai:arna!

Och ett tips: ta instagramvänskaperna ett steg längre om du har möjlighet. Att få ses på riktigt är bara bäst.

/Jenny

Tankar om kroppen

Efter ett hemmaträningspass och en dusch ser jag mig själv i spegeln. Och jag blir så tacksam för kroppen. Så många verkar vara väldigt noga med exakt hur allt ser ut, om armarna har en viss form, huden rätt färg, det ska va glow och magen som ska va platt och sånt. Men det enda jag kan tänka är – så länge inte cancern bor i denna kropp så är denna kropp bäst.

Så länge mina lungor kan andras frisk luft, mitt hjärta pumpa runt trettiosjugradigt blod, mina ögon kan se, mina öron kan höra, min mage mår bra, mina ben kan ta mig runt i vardagen och mina armar kan kramas så finns inget mer att önska av kroppen. Jag funderar på hur det kommer sig att så många är så väldigt noga med exakt hur kroppen ser ut och därmed blir så väldigt hårda mot sig själva. Kanske är det enklare att tänka på sånt än att våga och orka närma sig tankar om hur det skulle vara om kroppen skulle vara väldigt sjuk till exempel. Det är så lätt att bli lurad av ytlighetsnormerna. Att dom kör över djupare tankar om vad som är en bra kropp, där dom dundrar fram i alla våra flöden. Vi ska visst va perfekta på ytan. Men vad är perfekt om inte att ha en kropp som fungerar ur alla ovan nämnda aspekter?

Jag fattar att kroppen mår bra av träning och att den då ibland kanske blir platt och formad på ett visst sätt osv. Jag fattar också att kroppen mår bra av nyttig mat. Jag fattar att “rätt” träning och “rätt” mat till och med kan minska risken för den läskiga cancern. Men vi kan inte ta höjd för precis ALLT heller, livet blir inte levande då. Tycker JAG. Och vad jag vill säga är att jag tror att kroppen mår väldigt bra av att va omtyckt trots att den inte är hård och platt och “perfekt”. Att den mår bra av att äta väldigt mycket ost ibland. Och saltlakrits. Och såna saker. Att den mår bra av att få njuta och inte känna sig stressad över alla normer som också råder kring vad som är hälsosamt. Sånt. Att det i sig är väldigt hälsosamt.

Vad tror du? Nog borde vi vara mer glada och tacksamma över kroppar som är friska och fungerar? Mer snälla mot våra skal som hjälper oss genom livet.

/J

Heja oss!

När vi ses idag på vad som visar sig vara världens mysigaste fik, så ägnar vi en del av tiden åt att summera vårt 2019 och blicka framåt mot 2020. Vi konstaterar att vi har gjort så mycket bra och fina saker under året. Att vi börjar landa in i vår identitet som egenföretagare. En slutsats blir också att vi faktiskt åstadkommer i princip allt som vi har planerat för, men att det rätt ofta tar lite längre tid än vi från början trott att få pusselbitar att falla på plats. Fint så.

Något av det vi gjort under 2019 är att:
– ta fram ett koncept för föreläsning/workshop och kommit igång så smått med det. Att vi sedan fick hur fina recensioner som helst för det känns så bra.
– träffa våra fina leverantörer till webbutiken och medverkat på Återbruksfesten.
– skicka pengar till Stand with Syria för en stor del av våra intäkter från butiken.
– ta fram jättefina trycksaker och en powerpointmall.
– hitta en tydlighet kring våra konsulttjänster och formulera detta.
– skaffa fantastisk hjälp med vår ekonomi.

Och sist men inte minst, 1 januari 2019 sa Malin upp sig från sin fasta anställning och klev på 37antåget ännu mer.

Så fantastiskt det är att få jobba med sin bästa vän och åstadkomma allt det här. Inför 2020 så känner vi lugn och glädje (okej, Jenny har som vanligt dödentankarna nära, men om vi bara får leva och va friska så känner vi lugn och glädje). Vi vill fortsätta på alla de spår vi är inne på. Tuffa på i vissa, hitta nya spår för annat. Utveckla saker. Landa in, fortsätta etablera. Vi vill fortsätta skapa våra egna trettiosjugradiga liv och vi känner att vi har möjligheten att göra det. Hur fint!?

Tack till alla er som hänger med oss i våra kanaler, som köper i vår lilla butik, som skapar produkter till oss. Tack bästa bästa Israa, vår hjälte, som omsätter våra pengar i verklig hjälp till människor i nöd.

Och ha en fin jul! Inte på nåt sätt perfekt. Men fin.

/Malin och Jenny

Samtalen

De senaste veckorna har det hänt mycket i vårt företag. Vi tänkte att vi vill summera i ett inlägg här på bloggen. När vi samlar tankarna så kommer vi fram till att den gemensamma nämnaren för det vi gjort på sistone är de goda samtalen. Tid för samtal. Närvaro.

Vår lilla webbutik som fick bli ”riktig” butik för en dag på Återbruksfesten i Falun.

För det första, i slutet av november medverkade vi för andra året på Återbruksfesten i Falun. Ett fint arrangemang med hjärtat på rätt ställe och ett sammanhang där vi passar så bra. Vi sålde en del från vår webbutik, men framför allt så fick vi så fin respons från besökare på vårt företagande, våra tankar och värderingar, vårt koncept för butiken. Det är ju inte så ofta vi finns fysiskt på en plats med vår butik, så att få den bekräftelsen betyder mycket.

Två glada trettiosjuor under workshop i Eskilstuna.

En vecka senare genomförde vi en workshop om att leva rikt och samtidigt hållbart hos ABF i Eskilstuna under deras hållbarhetsmånad. Tillsammans med deltagarna fick vi en så otroligt fin kväll. Det kändes verkligen i rummet att utrymmet för reflektion och goda samtal var så värdefullt. Tillsammans skapade vi också ett snällt och tillåtande rum. Så himla viktigt för att våga se sina skav i tillvaron och dessutom prata om dem med andra.

Fin träff med våra leverantörer varav en var med på distans via Skype, men fick ändå egen stol 😄

Förra veckan hade vi sedan en träff för leverantörer till vår lilla webbutik. Vi sågs hemma hos Stella och åt surdegsbröd och drack julmust. Vi hade en enkel agenda, men kvällen fylldes snabbt av samtal och agendan betades snabbt av mot slutet av kvällen istället. Jag tror att vi alla gick därifrån med en känsla av att vara påfyllda av energi. Kvällen gav utrymme för alla att berätta i lugn och ro om sig själva. Det var så galet fint att alla fick ta plats och att alla var så glada för att få lyssna till varandras historier. Hur ofta gör man sånt liksom? Allt för sällan.

Det känns så fint att vi har fått vara de som har skapat utrymme och arena för samtal och tanketid. Det är ju inte förrän vi gör det på riktigt som vi kan känna hur viktigt det är för människor i vår värld i vår tid att ge sig själva just det, oss själva inkluderade. Att vi nog ofta är svältfödda på tid för samtal. Vilken grej att vi får göra detta. Att ha tid för samtal känns som nån slags mentalt spa. Vi mår så bra av det. Att mötas. Se varann. Lyssna på varann. Fina fina grejer. Kanske bästa julklappen.

/Jenny och Malin

Tid som ger annat än pengar

Idag har vi båda använt vår tid till sånt som inte ger pengar. Malin har varit på socialkontoret och förnyat uppdraget som kontaktperson. Jenny har lämnat blod och därigenom också skänkt en slant till välgörenhet (som man kan välja som gåva för blodgivningen).

Vi summerar snabbt i telefon med varandra – vad fint det känns att vi skapat oss ett liv där det finns utrymme för sånt här. Det finns en kraft i att ha marginalerna i form av tid och ork för att kunna ge, snarare än att alltid ha sitt eget kontoutdrag framför ögonen och känslan av att noll utrymme finns utanför det egna välmåendet. Faktum är ju att man mår bra av att ge, så det trillar verkligen ut ett värde tillbaka. Ibland känns det som att det är lätt att glömma de värdena som inte går att räkna i pengar, att de inte riktigt räknas i vår värld i vår tid.

Hur känner du kring detta? Håller du med?

/Jenny och Malin

Läs mer i vårt tidigare inlägg: Marginaler för att orka bry sig om

Att vända skutan

Alla kan inte ha den frihet i sina yrken som jag har i mitt. Jag vill ändå dela med mig av hur den här dagen artade sig. Kanske inspirera, smitta av mig tankar om att det kan gå att skapa en dag som passar just den dagens förutsättningar. Och att det i sin tur kan göra jobbandet smartare, mer effektivt.

Såhär. Mannen bortrest, en envis huvudvärk som hängt med för länge och allmän känsla av låg energi startar dagen. När jag fått iväg barn till skolan och hunden är rastad så sätter jobbet igång med en plan timme för timme fram tills att barn ska hämtas. Ganska snabbt känner jag att jag inte pallar. Får inte det gjort som jag ska få gjort. Med det liv jag lever och med den personen jag är så kan jag planera om. Sagt och gjort.

En minut för att tänka – vad behöver jag för att vända den här skutan för dagen? Jo följande: Smsar en vän och får pepp. Bokar om ett möte imorgon för att få en timme till på morgonen hemmavid. Jag äter en orimligt tidig lunch för jag känner att jag behöver det. Åker en bit bort i området och köper fina grönsaker som odlats nästgårds för att få komma ut lite. Sen ger jag mig ut i skogen och tankar energi en halvtimme. Sakta lunk med solen i ögonen och påpälsad för att undkomma kalla vindar. Okammad med reklammössa. Klokskap i öronen. Puh, jag kommer in, går till kontoret i garaget igen. Känner att jag i alla fall är på en rimlig nivå för att kunna få något gjort. Och så får jag saker gjorda.

Reflektioner

  • Hur många 8-timmarsdagar har jag suttit på ett kontor med samma känsla men utan verktygen och förutsättningarna för att göra något åt det? Jag är så tacksam och glad och stolt att jag skapat mig det här livet.
  • Förutsättningarna för att det ska funka för mig att göra såhär är – att jag inte har massa möten inbokade (idag endast ett telefonmöte), att dagarna inte är späckade utan att jag har utrymme att stuva om kanske putta något till nästkommande dag, att jag har nära till varma kläder och skog, att jag kan äta lunch på den tiden som passar mig för dagen. Att jag slipper kamma mig. Såna saker.
  • Utkomsterna av en sån här dag menar jag är av winwinkaraktär – jag får mina saker gjorda gentemot mina uppdragsgivare, men jag gör det på ett sätt som är snällt mot mig själv. Jag får det att funka liksom, för att inte va kaputt och finito när barn ska hämtas och fotbollsträningar och middagar (lutar åt micrade makaroner och falukorv. Dock av ekosort och med alla fina grönsaker till) ska klaras av. Hur blir det annars liksom?

Hur tänker du? Har du möjligheten att skapa dig dina dagar utifrån dagsform och hur du bäst får saker gjorda?

/Jenny

Gott om tid

Jag får tipset att titta på Bodil Jönsson i programmet Sverige på SVT Play. Älskar Bodil. Ett par tankar fastnar särskilt hos mig som jag vill dela med mig av.

Först det väldigt sorgliga i att Bodil säger att tillvaron känns mindre kärleksfull än för tjugo år sen när hon skrev Tio tankar om tid.  Det handlar om marginalerna. Den som inte har marginaler kan inte vara generös. Mot sig själv och mot andra. Jag blir berörd när jag hör henne säga. “Känslan av att det alltid är bråttom och att vi aldrig hinner, den är människofördärvande.” Ja, så rätt hon har. Och så sorgligt det är. Hennes råd blir att försöka öva oss på att se tiden som något som kommer, inte något som försvinner. Så fin tanke. Allt vi har är ju tid.

Hennes andra råd blir att uppgradera lagom till att få en väldigt fin betydelse. När livet är lagom så är man långt från sina gränser, menar Bodil. Så väldigt fint och klokt. Jag älskar lagom. Är tacksam över lagom på livets alla områden.

Slutligen älskar jag att höra henne säga att sedan hon pensionerat sig så har hon lärt sig mer än alla tidigare perioder i livet. Detta för att hon numera kan haka på det som hennes uppmärksamhet drivs mot. Jag tror på sånt. På att följa dagsform, flyt, preferenser och kunna använda sig av intuition. Vi har alltför lite av sånt tänker jag, de flesta av oss. Jag ska försöka bli ännu mer styrd på det viset. Jag tror att utkomsten både för mig själv och människor omkring mig blir bra av mer sånt.

Hur tänker du kring Bodils resonemang?

/Jenny

Måste en ha mål?

Ett budskap som ofta kommer upp när man pratar om det klyshiga “personlig utveckling” är att tydliga målsättningar är oerhört viktigt. Jag känner att något ruckas inom mig när jag hör @natthiko säga att han aldrig drivs av sånt, att man kan ha tillit till livet bara och att man inte behöver ta livet på så stort allvar.

Jag pustar ut. Känner igen mig i min egen resa. När jag bara låter saker hända så går det riktigt bra ändå. Men normen säger att man ska ha mål och vara driven. Vad händer om man bara är nöjd, tänker jag? Kanske händer faktiskt saker ändå. På ett mer flow-aktigt sätt. Jag tänker att det blir allt viktigare för mig att tänka medvetet kring mina värderingar och sträva mot nån slags värderingsstyrning. Men det händer ju liksom av sig själv om man är närvarande och lite lagom reflekterande. Jag känner att stressen rinner av mig när jag inte måste vara så himla prestationsinriktad och ha tydliga mål för allt i livet. Livet är fint ändå. Jag är bra ändå.

Hur tänker du kring att sätta mål?

/Jenny

Event i Gävle 9 maj

Den 9 maj anordnar vi tillsammans med Stella från Hildebrandt Sustainable Living ett event i Gävle. Kvällen kommer att bestå av två kortare föreläsningar, gott fika, möjlighet till diskussioner och tillfälle att köpa produkter från vår webbutik. Vi kommer att prata om en annan sorts livsdesign där meningsfullhet, hållbarhet och frihet står i fokus.

Välkommen! OBS, sista anmälningsdag 1 maj.

Datum och tid: 9/5 Kl: 18-20
Plats: Centrala Gävle – exakt adress kommer
Kostnad: 195:-
Anmälan: Via Facebookevent

När man lever ett rikt och hållbart liv samtidigt

En av våra hörnstenar lyder: “När man lever ett rikt och hållbart liv samtidigt”. Under veckan för #earthhour vill vi visa hur vi strävar efter detta på ett trettiosjugradigt sätt, i smått och stort. Vi vill inte skriva någon på näsan med nån slags perfekt metod för hur man lever hållbart. Vi vill snarare inspirera och ge exempel på hur vi ser att livet kan bli rikare samtidigt som det blir mer hållbart. För visst går det att leva rikt och samtidigt hållbart? 

Livsdesign med marginaler
Skaffa dig en livsdesign som gör att det finns marginaler i tillvaron. Det kan t ex leda till följande: Du får tid och närvaro nog att titta upp på trädkronorna och njuta av stunden, du får ork att titta dina familjemedlemmar och vänner i ögonen och LYSSNA på dem, du kanske får lusten att prova att sträcka ut en hand mot någon som behöver den. Får du till såna här saker så blir livet bättre och stunder av lycka infinner sig helt utan konsumtion och miljöpåverkan. Inre och yttre hållbarhet hänger väldigt mycket ihop.

Konsumera medvetet
Om du nu ska konsumera, gör medvetna val för vad du lägger pengarna och jordens resurser på. För oss är vettig konsumtion till exempel att lägga pengar på bra mat, kiropraktor eller upplevelser. Med upplevelser menar vi inte nödvändigtvis flyg till andra delar av världen. Just nu suktar vi efter ett dygn på @yasuragisweden och det är typiskt en sån sak vi älskar att lägga pengarna på – tanka energi, bra mat, tid, lugn och fint kompishäng. .

Vi strävar efter att köpa prylar och kläder begagnade men om man ”måste” konsumera nya prylar – köp sånt du behöver och sånt som har bra kvalitet. Tänk att du ska äga för livet och inte bara för en säsong eller två. Här har nyligen köpts tre glasmatlådor med trälock, träredskap till köket och en ny stekpanna. Saker som kommer få vara med länge länge.

Flyg så lite som möjligt
Skaffa en livsdesign som gör att du trivs i ditt eget liv. Då behöver du inte åka iväg för att vila upp dig eller unna dig nya prylar eller långresor för att liva upp din vardag.

Tacksamhet och perspektiv
Snacka om att livet känns rikt och hållbart om du lyckas ha ett mindset som bygger på tacksamhet och förmågan att kunna sätta saker i sitt rätta perspektiv. I-landsproblem, just sayin’. Inte alltid lätt. Men om fler av oss bara hade tid, ork, förmåga och marginaler att känna tacksamhet över det basala i livet (som de flesta av oss i vår värld i vår tid faktiskt har till skillnad mot för många andra på den här planeten). Då skulle hela tanken om konsumtionssamhället bara kännas helt befängd och onödig. .

Vi har mat, värme, fred och är förhoppningsvis friska. Då behövs väldigt lite utöver det för att livet ska vara bra och kännas rikt.

Ät upp maten
Köp bra mat och ät upp den. Då känns livet både rikt och hållbart. De flesta dagar lyckas vi med detta men inte alla. Vi strävar dock mot eko, lokalproducerat, mindre kött och framför allt att äta upp all mat.

Släpp kraven på den perfekta ytan
Det här tror vi är en viktig nyckel till att leva rikt och hållbart. Så många budskap i samhället berättar för oss att vi ska sträva efter ett perfekt hem, en perfekt kropp, en perfekt karriär, fritid osv osv. Men om man genomskådar lögnen (ja för det är nämligen en lögn och en konstruktion) och lyckas släppa alla dessa krav och ändrar sin syn på framgångsbegreppet så innebär det att konsumtion knappt behövs. Vi måste ingenting och livet blir INTE bättre av perfekta ytor.

Som en avslutning på temat rikt och hållbart liv så tänkte vi ta upp tre grejer att bli bättre på inom ramen för ämnet.
– Laga grejer, framför allt kläder. Kom igen, så svårt kan det väl inte va?
– Plocka upp skräp. #Skräponader får det bli framöver.
– Våga säga vår mening när det kommer till klimatfrågan. Eller ialla fall inte säga “men så kul att ni ska iväg på charter/weekendresa/till sol och värme osv osv”. Vi orkar inte heja på det längre.

Vad vill du bli bättre på för att leva rikt och samtidigt hållbart?

/Malin och Jenny