Tacksam för en toa

Mitt favoritnyhetsprogram Lilla Aktuellt gjorde mig påmind om att det nyligen varit världstoalettdagen. En tredjedel av världens befolkning har inte tillgång till en toalett. 800 barn dör varje dag med anledning av detta.

Efter programmet går vi till vårt rena, stora badrum för att göra våra kvällsrutiner med toabesök, tandborstning och tvätt. “Men vi har ju två toaletter. För EN familj” säger sjuåringen. “Dom dör för dom har ingen toa” säger fyraåringen och mumlar vidare att “man måste äta mat och man måste gå på toa”. Vi pratar om det hela. Hur lyxigt det är att få gå på sin egen toalett. När jag sedan ligger bredvid de två när de ska somna vandrar tankarna runt.

Jag funderar över när det blev så att det blev standard med flera badrum för en familj. När gick härligheten i att alla i familjen kunde bli rena och få gå på toa över till att det blev det nån slags svenssonstandard att ha spaavdelning i källaren och badrum som ser ut som på hotell? Varför kan vi inte se att det som är vår basicnivå är en utopisk lyx för en annan? Och hur det kan va så brutalt stora skillnader för människor på samma jordklot? Jag tänker att jag kanske inte kan göra så mycket åt situationen. Men jag kan banne mig 1. uppskatta min toa 2. sluta tokstressa över att ett av våra badrum är orenoverat sedan x antal år. So what liksom? Jag behöver inte direkt dö för det.

/Jenny