Fyra år sen Kristian Gidlund dog. Hans bästa vän Viktor Norén sammanfattar det så bra, Kristians budskap. Kristians budskap som blivit mitt budskap.
Vetskapen om döden gör livet bättre. Den gör ont men den gör också livet bättre. Det är min övertygelse. Vetskapen om livets ändlighet får oss att våga leva våra liv mer sant, får oss att våga fatta modigare beslut, får oss att prioritera på ett klokare sätt. Och vi måste våga ha med döden i livet. Våga prata om den, våga tänka på den, orka komma ihåg att den finns. Det är jobbigt och det gäller att hålla saker i balans på vågskålen. Icke lätt alls. Vissa dagar är jag bara ledsen för alla som dött och rädd för att jag själv eller nån i min närhet ska dö. Då skrämmer döden mig och påverkar mitt liv negativt.
Men om man lyckas ha döden i sitt liv på ett klokt och sunt sätt så tror jag att detta med döden nog kan va nyckeln. Nyckeln till nåt oerhört positivt. Nyckeln till ett fullkomligare liv. Nyckeln till alltihop. Till det trettiosjugradiga. Paradoxalt nog vill jag alltså säga att tanken om döden kan vara det bästa för livet. Och jag tror att Kristian skulle ha hållt med mig och fattat precis vad jag menar.
Jag tänker att väldigt många i vår värld i vår tid har väldigt långt till dödenperspektivet i sina liv. Vi vill gärna göra en struts här. Ner med huvet i sanden bara. Inte tänka på den eländiga döden. I princip inte låtsas om att den finns. Det är ju knäppt för är det nåt vi vet så är det ju att den kommer att komma för oss alla. Jag har också lite svårt att förstå att vissa kan tycka att ett liv är så långt. För mig är även ett långt liv tämligen kort. Och då blir varje dag väldigt värdefull.
Hur ofta tänker du på döden? Hur påverkar det ditt liv?
/Jenny
PS. Lyssna på Kristians sommarprat.