Vardagen i kroppen min

Jag är en vardagsjunkie av rang. Jag älskar vardagen. Mina sorger i bagaget har spätt på detta ytterligare. Om jag bara får ha min vardag är jag nöjd. Även om den här vardagen ibland är lite småtrist, har dagar av bråk och tjat, korv och makaroner och blöta galonisar. Det är ju i alla fall min vardag. Mitt hus, mina människor och mitt liv där vi just nu har varandra och är friska. Alltså det enda som räknas. Egentligen.

Idag vill jag ge er några ord på temat från världens bästa Kristian Gidlund och bloggen ”I kroppen min”. Kristian gick bort 2013. Cancern tog honom också.  Så, här kommer raderna som jag bär med mig, alltid:

”Jag vill gå en kolsvart, snötyst vintermorgon, med armarna tätt mot kroppen, huvudet böjt mot jackans krage, tänkandes att det är alldeles för kallt, alldeles för tidigt. Men så skulle jag inse att det i sig var en alldeles underbar upplevelse. Underbar känsla.”
Citatet är taget ur det vansinningt sorgliga inlägget ”Vad jag skulle” 

Jag hade lagt upp Kristians ord på min egen facebooksida för ett par år sedan och ihop med det skrivit:  ”Och jag tänker att jag ska fortsätta göra det jag redan är väldigt bra på – njuta av den alldeles vanliga vardagens lunk och små underbara stunder av lycka. Som idag, en lång promenad, en naken unge som badar vattenslang, en sambo som susar iväg på sin nya cykel, en surdegsmacka på min alldeles egen altan.”

Jag tänker att det blir lättare att njuta av sin vardag om man har lyckats designa den så att man i grunden trivs med den. Först då kan känslan av nöjdhet infinna sig. Tycker du om din vardag? Har du vett att uppskatta den och njuta av den?! Har du tid att göra det?!

/Jenny

2 reaktioner på ”Vardagen i kroppen min

  1. Jag är absolut inte nöjd med allt i min vardag, men försöker njuta av de stunderna jag är det. Som nu, när Linus precis kommit hit en dag tidigare än vanligt efter en vecka med Johan. Lyckan att få rå om honom en extra dag. Se honom sitta i sin myshörna och titta på nån filmsnutt från barnkanalen.
    När arbetslivet går i 200 knyck upplever jag det ännu viktigare att verkligen se de små vardagssakerna och uppskatta dem. Jag hoppas att jag så småningom även får till en hållbar helhet i livet, men där är jag inte än. Men första steget är väl att börja identifiera det som skaver 🙂

    1. Jag tror att du har så mycket rätt här. Försöka njuta av de stunderna man är nöjd. Börja med att identifiera det som skaver. Våga göra det. Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *