Sommarens lycka

Sommaren börjar närma sig sitt slut. Jag försöker mig på en stunds reflektion. Vilka var egentligen sommarens bästa stunder?

I vanlig ordning vill vi ge våra barn och vår familj så mycket. Vi klämde in både Astrid Lindgrens värld och Kolmården under en veckas roadtrip. Men nu när jag tänker på veckan så här i efterhand, var det karusellåkningen och teaterföreställningarna som gett mig de bästa minnerna? Nä såklart inte, då var ju tempot så högt så inte hann jag tänka att “åh nu har vi det fint och bra”. Nä de bästa mest närvarande stunderna, faktiskt för hela familjen tror jag, var ett parti yatzy på sommarens regnigaste dag eller när vi åt pizza ur kartong och drack rödvin eller läsk ur plastmugg på klipporna.

Såklart. Hade man ju kunnat fatta. Ändå är det som att det inte riktigt räknas, inte riktigt blir nån semester utan att göra nåt “ordentligt”. Just nu känner jag mig sugen på en veckans stughyrande nästa år. Kanske västkusten. Krabbfiske och klippor och bad. Bara vara. Men vi får väl se. Hipselivips så står jag väl där och pröjsar hundra spänn för en bricka på chokladhjulet i hopp om att ge mina barn den bästa sommaren med femtio kexchoklad.

Och en parentes med humor. Fyraåringens bästa minne från sommaren var när hon fick träffa Scandics otroligt B-iga maskot Sigge på ett luggslitet hotell i Västerås. Sigge som fick hålla i sitt huvud för att inte tappa det och som till detta huvud bar träningstajts och märklig mjukiströja. Föräldrarna fick bita sig i läppen för att inte vika sig dubbla i skrattattacker. Detta var alltså vad hon valde att berätta om för grannarna när vi kom hem. Inte besöken i nöjesparkerna som vi betalat så j-la mycket för. Humor var ordet.

Vilka är dina bästa stunder den här sommaren?

/Jenny