Min konsumtionsresa

Min egen konsumtionsresa faschinerar mig på många sätt. Och jag är ju mitt i nån slags process så säkert finns massa insikter bakom krönet och väntar på mig. Hittills har min resa sett ut ungefär såhär:

  • Livet har rullat på, jag har aldrig brytt mig nämnvärt om ekonomin eller miljöpåverkan. Jag har nog aldrig sett mig som en storshoppare men har heller typ aldrig lyckats spara en krona.
  • När mina föräldrar dog följde en fas av ”passa på att leva för man vet aldrig när man dör”. Detta levnadssätt innebar att jag ”unnade mig” och detta i sin tur innebar en hel del shopping av varor och tjänster. T.ex. började naglar göras varje månad, champagne dracks ganska flitigt, köksmaskiner och inredningsprylar inhandlades. O.s.v. O.s.v.
  • Den senaste svängen på resan är den jag är inne på nu. Och jag kan inte riktigt fatta den där förra svängen, men jag vill heller inte på nåt sätt ha den ogjord. Det fanns säkert nån mening med den också. Men jag känner nu så tydligt hur skönt det är att inte lägga tid, energi och pengar på konsumtion. Det var ju bara drygt att passa nageltiden, naglarna blev dessutom rätt skabbiga innan nästa besök (kanske p.g.a. mitt egentliga ointresse för att sköta om dem), det tog ju bara massa tid att surfa på inredning, känna pressen över att jag borde handla dessa prylar och kläder för att slutligen ta mig till lysrörsljuset i galleriorna och slå till (eller bara få vånda och åka hem igen eller komma hem med fel pryl som jag aldrig orkade lämna tillbaka). Jag fattar nu att man kan unna sig på massa andra sätt än genom att pengarna ska rulla. Att unna sig tid är bättre än vilka prylar som helst och att att ge sig själv tid är ju verkligen att ”passa på att leva innan man dör”. Och jag fattar att jag måste välja. Jag kan inte både få massa tid och massa prylar. Den ekvationen går inte ihop. Och det gör ingenting alls.
  • Jag tror inte jag gjort den sista svängen än, men jag hoppas att den fortsätter åt samma håll som jag är på väg nu. För jag åker dit alldeles för ofta vad gäller prylar och upplevelser åt barnen. Jag vill bli bättre på det. Men jag försöker att inte vara för hård mot mig själv här. Ett steg i taget.

Nåt man också kan fundera på är vad som är mitt trettiosjugradersläge här. När jag reflekterar kring min konsumtionsresa så tror jag att den till största del har varit kring trettiosju grader för mig hela tiden, fast kanske lite febrig och lite iskall i perioder. Jag har gjort det som har känts bäst för stunden och det är ju verkligen en resa som mer och mer landar på trettiosjugradersstrecket med erfarenheter och mognad. Det som jag också kommer fram till är att det känns mer och mer trettiosju grader ju mer medvetna mina tankar, val och beslut är.

Det jag kan identifiera som INTE känts som trettiosju grader för mig förut men som är så himla skönt nu är att jag inte längre behöver intala mig själv att jag är intresserad av kläder och inredning. För jag ÄR inte det. Har jag kommit på. Alltså, jag vill inte ha ett fult hem eller va gräsligt klädd. Men. Jag vill heller inte lägga massa energi på dessa. För jag är inte så intresserad som jag länge trodde. Jag har bara inte läst av motståndet jag alltid känt när jag skulle försöka hitta nån slags stil på mig själv och mitt hem. Normen där är så stark, man förväntas bara lägga tid, kraft och pengar på det. Nu har jag bestämt mig att det är okej för min del att inte lägga så mycket energi på dessa två områden. Och det är skööönt. Alla kan ju inte va intresserade av allt.

Hur ser du på min konsumtionsresa? Var är du på din färd?

/Jenny

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *