Min hjärna och mina pengar

Som en fortsättning på ett tidigare inlägg så slog det mig när vi var där mitt i Stockholms hetsigaste shoppingkvarter – detta gör något med min hjärna. Den beter sig inte logiskt. Köpbeteenden normaliseras på ett märkligt sätt. Jag kan liksom inte värja mig.

Vi köper juice för 200:-, det känns helt normalt. Jag köper två pyttesmå gosedjur för hundra spänn styck. Jag betalar in mig och familjen för 600:- på Junibacken, äter lunch för ytterligare några hundralappar och hetsar runt, ja rentav trängs faktiskt, med svettiga småbarnsfamiljer som “har familjemys”.

När jag ser en skylt på Åhléns som gör reklam för hårolja för 480:- för en liten flaska känner jag bara att “nä men vad fan är detta?”. Kan man försvara att hårolja för 480:- behövs för att tillvaron ska va bra? Jag får inte ihop det. Samtidigt pågår en stor insamling i Kungsträdgården där bössorna skramlar med budskapet “700 miljoner människor får ingen mat idag”.

Jag blir knäpp i skallen av det hela. Hur ska jag förhålla mig till detta? Jag kommer på två möjliga sätt:
1. Använda denna medvetenhet och njuta av miljöer som t.ex. den ovan nämnda på ett annat sätt. Utan shopping och dyra inträden. Och lägga pengarna på det som är kul på riktigt. Inte bara göra som alla andra gör (syftar på Junibacken).
2. Välja andra miljöer som inte har så stora påtryckningar vad gäller konsumtion.

Hur tänker ni kring detta?

/Jenny