Lite om det trettiosjugradiga

Med många nya läsare (kul!) så känns det på sin plats att dyka ner en sväng i själva trettiosjugradersmetaforen. Trettiosju grader är en metafor som vi använt oss av sinsemellan i flera år.

Från början kom den till då jag (Jenny) satt hos psykologen efter att min mamma dött. Psykologen frågade hur jag skulle beskriva min relation med min mamma. Jag svarade att jag knappast kunde beskriva den, för den var lika självklar som att andas. Jag kunde närmast beskriva den som att glida ner i kroppstempererat vatten. Att inte kunna avgöra var min kropp slutade och var vattnet tar vid. Det var inget jag reflekterade över. Vår relation bara fanns och var bara bra och naturlig.

Efter att jag beskrivit det här för Malin började vi använda oss av den här metaforen sinsemellan och vi kom på att den kunde användas i en massa olika sammanhang. Den kunde sätta ord på små och stora livsval och händelser, om de kändes trettiosjugradiga eller inte. Vi kom på att livet inte borde behöva skava. Om vi bara orkade och vågade bryta normer och lyssna inåt för att sedan fatta en del medvetna beslut och välja bort vissa saker till förmån för andra. Så började hela den här resan för oss.

I kommentarsfältet möter jag mycket klokskap. Jag vill dela med mig av ett par formuleringar kring det trettiosjugradiga. Rader ur en kommentar från Elin: ”Jag tänker mycket på detta just nu, hur kan jag vara nöjd med allt fantastiskt jag har i mitt liv och inte ständigt jaga efter nya/andra saker? Jag önskar inte bli en minimalist men vill inte att livet skall ”leva mig”, jag vill leva och styra mitt liv och känna och tänka och vara både i de bra och svåra stunderna. …Så min resa är att tänka och reflektera mer hur jag verkligen vill ha det, se vad som är möjligt just nu och på sikt utifrån det samt ta ett steg i taget och inte försöka uppnå allt det på en gång. Då är jag ju tillbaka i samma röra. All kärlek och stöd till alla oss/er som kämpar för att få ihop det med oss själva och allt annat.” Väldigt kloka ord från Elin. Ord som verkligen beskriver det trettiosjugradiga. Att va nöjd och förnöjsam. Inte ständigt jaga mer. Att reflektera. Att försöka fatta medvetna beslut. Ta ett steg i taget. Det tycker jag säger vansinnigt mycket om vad vi försöker säga med Trettiosju grader.

Och såhär. En tanke från mig som jag formulerade i en kommentar nyligen: ”Jag tänker att hela trettiosjugradersbegreppet ständigt är under utveckling för en och att det ständigt är nåt man ska förhålla sig till och diskutera med sig själv och sina nära. Trettiosjugrader är inget facit, inget man når till och sen är det klart. Det kommer att ändra sig under livets gång och själva kraften i att reflektera och omvärdera eller bekräfta sina val är mycket det trettiosjugradiga. Så ser jag det i alla fall.”

Vi är så glada för alla som läser vår blogg. Vi älskar att hänga mer er och det vore så härligt om ni vill dela mer er av tankar som dyker upp i era skallar när ni läser. Det blir så mycket bättre då.

/Jenny

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *