Ens bästa vän och kollega

När två bästa vänner bedriver företag ihop och hänger en helg tillsammans i storstan med ytterligare en bästa vän händer följande: 

  • en parfymdusch byts mot en klick gel för torr hårbotten
  • en tandborste från den förkylda halvan lånas ofrivilligt ut till den förvirrade andra halvan
  • samtal förs om dysfunktionella familjer, om hur ofta en säger att en älskar nån och om chefer som tar tjänstledigt för att plugga schamanism
  • betalningar sker typ varannan gång var med livsmottot att ”det jämnar ut sig på en tioårsperiod”
  • massa nya idéer sprutar och vi får till så fina möten och samtal med härliga människor under helgen
  • känslan av att vi blandar arbetsliv och privatliv till bara ”liv” infinner sig och vi älskar’t

Ett stilla konstaterande infinner sig på temat för ett av helgens samtal. Vi nog aldrig sagt att vi älskar varandra, det är inte såna vi är eller ens har behov av att vara mot varandra. Men nog tusan är det precis det vi gör. Och det vet vi även utan ord. Vilken känsla att bedriva företag ihop med en av ens viktigaste människor. Både sårbart och starkt kanske. Mest starkt.

Vilken grej att kunna skratta så magen kniper både åt och med varann. Att vilja bjussa på sina egna och varandras styrkor och tillkortakommanden. Hästgnäggsskratt. Att känna varann så väl. Att ha varit med om så mycket tillsammans. Att ha en sån relation som inte är en kärleksrelation. Och göra varandra till kollegor. Vad smart. Vilken gåva.

/Jenny

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *