Det måste va värt nåt för livet

Jag tänkte försöka beskriva min fredag. Utan att få det att låta präktigt och som att alla har ett val. Jag vet att alla inte har det. Jag vet också att jag har det valet just nu och att jag känner mig stolt och glad över att jag gjort just detta val. Jag vill beskriva hur jag tänker kring det. Hur jag tänker att det måste va värt nåt för livet att ha mer tid. Mindre pengar men mer tid.

Jag och fyraåringen är lediga varje fredag. I fredags ägnade vi förmiddagen åt hemmasysslor. Hon målade regnbågar vid köksbordet medan jag stökade runt. Känslan var att vi började landa in i helgen. Vi gjorde hemmet och oss redo för den och fixade så att andra halvan av familjen också skulle kunna landa in i helgen så småningom. Efter en lång förmiddag i pyjamas tog vi en promenad runt kvarteret, fyllde på solrosfrö åt småfåglarna och lekte med iskakor. Sedan tog vi en tidig lunch framför elden och TVn.

Vi hämtade sjuåringen klockan ett. For ner till bibblan och hängde där länge och väl. Sånt grymt gratisnöje. När vi var där utan stress så hann vi både spela spel, rita, låna böcker och snacka med den otroligt trevliga personalen. Shit vad jag älskar såna möten med okända personer. När jag är närvarande så kommer dom ju hela tiden. Har jag märkt. Vi fick till och med gå in bakom kulisserna och se vad som händer med böckerna när man lämnar tillbaka dem. Sedan gofikade på konditori. På väg hem köpte vi en kalaspresent och slängde återvinning. Före fem landade vi hemma och tände ljus, gjorde en eld och fixade tacos. Pappan kom hem. Helgen kunde starta.

Mina tankar kring det hela
– Min första tanke blir att den här beskrivningen låter ju löjligt idyllisk. Men faktum är att vi hade inte ett enda större tjafs eller bråk på hela dagen. Och jag tänker att det mycket har att göra med känslan i min kropp. Jag är lugn. Jag har tid. Vi kan göra saker på allas villkor.
– Min andra tanke är att jag förstår att alla kanske inte kan känna en sån här tacksamhet som jag gör över en ändå väldigt småslagen (finns ett sånt ord? Ni fattar, motsatsen till storslagen) fredag. Kanske har åren med sorger och bedrövelser gett mig den förmågan. Och jag tänker på Kristian som aldrig fick uppleva en kall novemberdag med sina barn. Då är det lätt att förstå att i det lilla bor det stora.
– Jag känner en stor tacksamhet för att jag får hänga med mina tjejer på timmar där vi inte alla är helt slut efter långa dagar på skola/förskola/jobb. Vi får verkligen kvalitetstid. Jag älskar våra samtal. Att jag får lyssna på dom. Ställa frågor. Att jag får berätta saker. Samtalen känns som värdefulla diamanter som läggs i vår gemensamma skattkista.
– Jag känner glädje över att helgen inte måste maxas för att hinna med också allt detta som vi fick gjort på fredagen. Vi slängde återvinning, vi inhandlade kalaspresent, vi gjorde hemmet lite lagomt fredagsfint.
– Jag älskar känslan av att det inte blir abrupta övergångar mellan vardag och helg. Här liksom suddades gränsen ut och vi flöt in i helgen på ett väldigt behagligt sätt. Så himla skön känsla att inte alla kommer hem klockan fem på fredagen efter en lång arbetsvecka och så ska helgkänslan bara ”poff” infinna sig.

Jag tänker – det här måste va värt nåt för livet. För alla våra fyra liv. Jag tänker att det som jag ibland kan se som mitt smått egoistiska beslut kanske är precis tvärt om.

Hur tänker du kring det hela?

/Jenny

8 reaktioner på ”Det måste va värt nåt för livet

  1. Det låter som en härlig dag. Blir så glad av att du ser det och njuter av det och pratar om det (affirmerar). Kom ihåg också att berätta att du känner så för barnen. Då förstår de både hur uppskattad stunden tillsammans med dem var för dig, och själva grejen, att man kan njuta av sånt. Det kommer leda till att det blir fler såna stunder!

    1. Ja så sant. Och faktum är att vi pratar mycket om det hela i familjen. Barnen har redan fattat att tid är värt mer än pengar. Att alla inte har så stora tidsmarginaler som vi. Att det är en lyx att ha det. Men att man sen kanske inte kan få alla prylar kan ju va en utmaning när man är fyra och sju år. Men dom fattar det och fattar värdet i det. Oftast. Och det gör mig väldigt stolt och glad.

  2. Det är verkligen underbart att ha den förmånen. Att ha skapat sig den förmånen. Jag känner lika. Har oxå lediga dagar med vår fyraåring och det är så underbart att bara ta dagen som den kommer. Att ha lugnet i kroppen och ha möjlighet att följa infall som kommer. Att sitta och betrakta och lyssna på alla klokheter som finns hos barnen. Värt mycket mer än lite mer pengar varje månad.

    1. Tack för din fina kommentar Anna.

  3. Hej Jenny,

    Tack för ett både inspirerande och härligt inlägg! Just nu är jag föräldraledig från mitt högpresterarjobb med mitt andra barn och funderar mycket kring hur jag (JAG) vill att mitt och vårt liv ska vara efter min ledighet. Det påminner väldigt mycket om det du skriver ovan. Mer tid tillsammans med mina fantastiska barn, göra det mysigt hemma inför helgen och bara kunna landa i den i lugn och ro, vilket också kommer att vara min man till gagn när han kommer hem. Jag är övertygad om att jag kommer att gå tillbaka på högst 80 %. Det enda ”abret” som jag ser är minskad pensionsavsättning. Där får jag helt enkelt spara undan mer. Men det fina i kråksången är att jag även hittat mig själv i den frivilliga enkelheten, och då blir jag ju inte lika beroende av pengar. Nice!

    Hittade er blogg idag av en ren slump men här har ni en ny inspirerad läsare som kommer tillbaka!

    1. Tack för din kommentar Sara. Jag tror inte du fattar hur mycket den betyder. Det där med pension är jag tyvärr inte riktigt rätt person att prata med om. Båda mina föräldrar dog när de precis blivit pensionärer, så några pensionsbesparingar hann de aldrig nyttja. Så min inställning har blivit att försöka leva i nuet och tänka att det kommer att lösa sig om jag har lyckan att få leva så länge. Och precis som du skriver, när man hittar sig själv blir man inte lika beroende av pengar. Det är en härlig styrkefaktor. Vet inte om du läst det här inlägget som handlar om ett poddavsnitt med vår husguru Jörgen Larsson: http://www.trettiosjugrader.se/blogg/tid-ar-allt-vi-har/ Han hävdar ju att det är extremt att tänka så långsiktigt som vi gör idag. Jag kan nog vara beredd att hålla med. Igen, tusen tack för din kommentar och för att du hänger med oss! Vore jättekul om du fortsäter kommentera, för det blir så mycket bättre då alltihop. /Jenny

  4. Jag vill bara klicka ”gilla” på precis allt jag läser i eran blogg. I det samhälle vi är en del av, där ovan underbara ”småslagna” inslag alldeles för sällan tas tid att ens uppmärksammas, har det liksom blivit den naturliga reaktionen. Det ni skriver är så jordnära, så mitt i prick. TACK Jenny och Malin för att ni sätter ord på det som verkligen spelar någon roll. Och ja, det måste va värt något för livet.

    1. Oj så himla snäll och fin kommentar. Den betyder massor. Vore kul att ses nångång. Du får gärna sprida ordet om vår blogg i dina sociala kanaler och så. Då skulle vi bli jätteglada 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *