Det behöver inte va nåt speciellt, det är ändå allt

Musikhjälpen är över för i år. Jag hatar faktumet att världen är så hemsk som vi blir påminda om i Musikhjälpen. Jag älskar kraften i människors godhet som visas genom Musikhjälpen.

Och i år älskar jag allra mest Säkerts låt Snooza som for rätt in i själen. Så därför måste jag dela med mig av klippet . Tack bästa Annika Norlin. Jag har lyssnat på dig alldeles för lite. Det ska bli ändring på det. Du är så jävla cool och klok. Texten till Snooza:

Snooza
Fem minuter till
snooza med mig,
Snooza med mig
Trots vad du säger är jag ganska säker på att ditt jobb kommer överleva utan dig
fem minuter till,

Det är allt jag vill

Snooza med mig,
snooza med mig
din chef har också varit kär
hon vet hur det är
hon kanske skäller ut dig men hon förstår det här

Du är ett föredöme för alla
som också skulle vilja ligga kvar
Inte rusa till bussen med tandkrämssmaken kvar
i munnen,
snooza med mig
snooza med mig

Tänk på alla andra!
Alla som vill att du ska snooza
Nån måste va först
Nån måste gå i bräschen mot det här samhället
som kräver att man ska va så satans effektiv
Vi får skitliv
Tänk på oss
Tänk på mig

Tänk på mig
Tänk på hur frusen jag är
Du har ingen aning om hur kall jag är
Kolla på mig på det där sättet som bara du kan göra
Gör det där du vet jag gillar.

Snooza med mig

Låt mig ligga här och lukta på din rygg när du just har vaknat
Låt mig se dina händer när dom just har vaknat
Kolla helt mjuka och trötta
här precis i början av handleden

Ta fram kameran så att vi minns den här stunden
Så att vi aldrig minns nåt annat
Så att det här finns kvar
Så att när vi tänker på dom här åren
och hur dom var
Att det är det här vi minns

Inte när vi står på scenen
eller får ett pris
eller står i kepsar vid Akropolis
Jag vill ha kort på när det inte händer någonting
Allt som händer i det

Snooza med mig
Snooza med mig
Ligg bara tyst och finns
Säg ingenting
Gör ingenting
Var bara
Det behöver inte va nåt speciellt
Det är ändå allt

Så genialisk text. Det är ju precis så det är. Kan vi inte bara få leva och njuta av våra människor och våra stunder lite mer? Måste vi va så satans effektiva hela tiden? Och vem ska våga börja va lite mindre effektiv och lite mer levande? När ska nån fatta att man kanske kan starta en trend åt ANDRA hållet? Vi verkar tvärtom ha hetsat varann till motsatsen under en lång tid. Och när ska vi fatta att det är i stunderna då det inte händer något speciellt som allting händer?

Men. Nu tror jag trenden är på väg. Åt andra hållet. Nu tror jag vi håller på att fatta. Eller? Vad tror du?

/Jenny