De coola föräldrarna med de lortiga ungarna

Jag gillar människor som inte är så noga. Vid första anblick kan dessa verka dåliga genom sitt slarv och sin inkonsekvens. Men skenet bedrar har jag kommit på. De är nämligen dessa människor som är trettiosju grader och ofta fostrar de också trettiosjugradersungar. Karaktärisktiskt för dessa personer är att de i sitt föräldraskap:

  • inte är noga med handtvätt på sina kids
  • inte gör nån big deal av om barnen äter ordentligt vid de uppstyrda måltiderna
  • inte bryr sig så hårt om det råkar fikas ett par, tre eller fyra gånger mellan målen
  • inte borstar håret på sina kids dagligdags
  • inte duschar sina kids så ofta som kanske normen kräver
  • inte bryr sig nämnvärt om vad kidsen har på sig
  • inte har stenhårda sovtider
  • i allmänhet inte är särskilt konsekventa och de oroar sig inte över detta

Jaha, kan man tänka, vilka slarviga lortgrisar dessa människor verkar vara. Och hur ska dessa barn bli som vuxna, kan man oja sig över. Eller så kan man tänka – dessa människor är nog väldigt trygga med sig själva. De bryr sig inte vad andra tänker och de låter barnen vara barn. För min erfaranhet säger i alla fall att barn gillar inte att tvätta sig, äta på beställning och bli tillsagda vad de ska ha på sig (och enligt mina observationer är de varken särskilt sjuka, undernärda eller oartiga).

Dessa människor gör inte så stor grej av enskilda misslyckanden. De väljer fajter, eller rättare sagt, de väljer bort väldigt många av fajterna. De här personerna avdramatiserar också många situationer, känner sig nöjda över att åstadkomma det lilla, allt måste inte vara tipptopp. Jag tänker att deras barn nog kan vara lite av rebeller, men de får vara det, och det vinner dom på i längden.

Hur är jag själv då i mitt föräldraskap? Är jag så cool som de föräldrar jag beskriver ovan? Jag gissar att jag pendlar i mitt föräldraskap (som kanske de flesta gör?). Vissa dagar är jag avslappnad och låter kidsen köra sitt race. Andra dagar tänker jag att ”nä det måste sättas gränser. Barn ska va rena. De kan inte gå på stan i illgröna foppisar, leopardtajts och neonrosa tröja med fransar på. De måste äta ordentligt vid lunchen och middagen. Banne mig.”

Men jag (kanske tvärtemot de flesta) strävar mot att våga vara en mer avslappnad vuxen. Kämpar rätt hårt med det faktiskt, att få bort fröken präktig pekpinne ur skallen. Kämpar för att inte bry mig om vad omgivningen säger om mitt föräldraskap. För jag tänker att dessa föräldrar som jag beskriver ovan är supercoola och väldigt fina och bra vuxna. Och det är en sån jag vill va.

Vad säger du om min spaning, håller du med eller tycker du jag har spårat ur helt här?

/Jenny

8 reaktioner på ”De coola föräldrarna med de lortiga ungarna

  1. Kloka tankar fast jag vill att mina barn ska ha rena och hela kläder (när de tar på sig de iaf) och borstat hår. Framförallt lämpliga kläder efter aktivitet och väder😉 Här menar jag typ finstövlar och päls i regnruskigt november inte känns så passande i utelek. Men barnen är inte alltid överens med mig vad det är och jag får bita mig i tungan ibland när mellannamnet väljer kläder själv. Kämpar också med att bli mer avslappnad och vissa dagar mer och andra mindre. Gillar rutiner men släpper gärna ibland också. Ffa när det inte är skola. Väljer definitivt mina fajter med barnen, har alltid gjort.

    1. Tack för din kommentar. Kram!

  2. Gillar er spaning. Det bakvända är att jag kan vara hur cool som helst m allt ovan när vi är själva hemma. Sen när det kommer främmande dyker det, beroende av besökare, upp en massa, för barnen, nya regler hux flux. Vaddå ”har jag tvättat händerna..?”
    Graden av inflytande på barnens kläder ökar med längden på resmål. Ica – OK att komponera fritt. Stan – nej, plötsligt dög inte de kläderna längre. Undra på att ungarna ser förvirrade ut.
    Att vara sig själv är uppenbarligen fortfarande lättare när man är just med sig själv och igen annan.

    1. Mm din slutkläm är verkligen en poäng. Och det är ju just där trettiosju grader kommer in, det är inte lätt att möta andra människor och känna sig bekväm med sig själv och sin familjs beteenden. Känner så mkt igen mig i din spaning att längden på resmål avgör graden av inflytande. Så knäppt och ganska kul. Och som du säger, inte konstigt att dom blir förvirrade.

  3. Nu blev det kommentar här på bloggen också, om inlägget ovan.

    Jag är sambo med en man som uppfostrat tre barn helt själv, av olika anledningar och parallellt med annat mög i livet. Vi har ett gemensamt barn och även om jag ibland kan ha lite åsikter om Bragokex till mellanmål och många aspekter av barnuppfostran där vi tänker olika, så har jag lärt mig mycket av hans ”det löser sig”-attityd. Att man inte måste engagera sig så mycket i klassresor och insamlingar, att man kan värma pyttipanna i mikron och skicka med barnet i en mattermos inför utflykten, att det blir ett jätteuppskattat kalas även om man ALDRIG bjuder på hembakat, osv osv.
    Jag har lätt att dra iväg med mina listor och vilja bocka av för att känna mig nöjd, men måste jobba med det. Senast igår gjorde jag en lång lista över allt som vore bra att hinna med under sista semesterveckan (är även delvis sjukskriven). Det kändes sådär, och då sa min sambo: Stryk alla grejor utom de tre översta så blir det lagom.

    Skönt och roligt att följa er här på bloggen, hoppas våra höstar blir 37 grader!

    1. Tack för din fina och kloka kommentar. Klok sambo verkar du ha också! Och den där det-löser-sig-attityden kan va riktigt användbar. Härligt att du gillar att hänga med oss! Fortsätt gärna tycka och tänka här inne, det är det som gör bloggen bra.

  4. Vilken fin summering, kände mig genast bekräftad på ett mycket varmt sätt 🙏🏼 Det är check på alla punkter… Har livliga, energifulla, bestämda ungar som gått sin egen väg & uppfostrat mig till att välja mina strider (välja bort en massa faktiskt helt onödiga strider) ta fler saker med en klackspark, känna tacksamhet. Minns att en fröken kommenterade min då 3 åring för hennes stilsäkra färgmatchning. Jag tog inga fajter kring kläder & det visade sig att i hennes ”halvgalna” kombinationer så fanns det en röd tråd jag missat! Hon valde varje dag kläder som hon tyckte hörde ihop, ex en mudd på tröjan i exakt samma lila nyans som blommorna på sockarna & snöret i byxorna. Så glad över att jag inte kvävde hennes kreativitet! Tror mycket på att välja bort strider. Det finns så mycket som inte spelar någon roll & så mycket i det lilla som spelar stor roll. Och det är ju tur att ingen är perfekt för då vore vi ju helt orimliga förebilder för våra barn! (Sen har det ju inte varit utan kamp för mig heller & tyckte från början att jag skulle vara ”perfekt”, tack och lov gick det över!)

    1. Men så härligt att vi kunde bekräfta dig. Och så härligt att du finns, du är ju sannerligen en förebild om du får check på alla punkter. En riktigt cool förälder m a o! Klackspark och tacksamhet är ju två väldigt bra nyckelord här. Tack för din kommentar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *