Barnen och prylarna

En sak jag tänker mycket på som förälder är detta med barnen och prylarna. Hur mycket ska barnen göras medvetna om att man får tid istället för prylar av sina föräldrar om föräldrarna väljer att gå ner i arbetstid och/eller på karriärsstegen och därmed i inkomst? 

Hur förklarar man för sina barn att de inte kan få allt som de fått förut eller att de inte ska jämföra sig med kompisar vad gäller tillgång på prylar och i viss mån också lyxigare aktiviteter. Kan barn ta in budskapet om att tid är viktigare än pengar och prylar? Jag tror det. Men det är svårt. Jag faller dit lite för ofta. Handlar prylar fast jag inte vill. Tänker att “de måste väl få för det får alla andra”. Men jag vill ju varken ha prylarna eller lägga ut pengarna. Men man ser ju glittret i deras ögon. I typ fem minuter. Sen är det nåt nytt som gäller. Dom blir liksom aldrig nöjda med prylar. Det räcker aldrig. Det tycker jag är så himla läskigt och jag vet inte hur jag ska hantera det.

Barnen lär sig tidigt att det är härligt att köpa. Och om mamma inte köper så är mamma dum. Blä vad jag kräks på det där. Men som sagt, jag tror banne mig att rätt små barn kan ta in budskap om att tid är värdefullt. Jag tror det är nyttigt att lära sig att man inte kan få allt och att prylar gör avtryck på vår miljö. Jag tänker att det mest handlar om mig och oss som föräldrar. Vi måste bestämma oss och sen leva som vi lär. Icke lätt. Men jag ska försöka skärpa till mig ytterligare. Och kommunicera tydligt varför med mina kids. 

Vad tänker du kring det här? Ska man låta barnen göra avkall på saker om man väljer att gå ner i inkomst eller ska man försöka upprätthålla deras standard? Har du nån erfarenhet som du vill dela med dig av, hur förklarar du för och hanterar detta med dina barn?

/Jenny