Att ha fint hemma

En av våra hörnstenar säger “När man vågar vara operfekt” och på det temat har jag (Jenny) reflekterat över det här med att ha fint hemma:

Med mer ansträngd budget än tidigare p g a studier samt en vilja att experimentera med min egen inställning till fenomenet “att ha fint hemma” så har jag tänkt om en del. Tidigare hade vi städhjälp a la RUT. Och visst var det härligt att komma hem till skinande hem. Men var det värt pengarna (ja antagligen just då)? Och varför kändes/känns det så skönt i själen med glänsande badkar?

Mina två nya strategier är:

  1. Med mer tid och mer flexibilitet framför allt i hur dagen planeras så har vi möjlighet att göra mer själva i vårt hem än när vi båda var borta på jobbet hela dagarna.
  2. Det viktigaste – Jag har provat att experimentera med hur jag faktiskt ser på och känner inför att ha lite stökigt och skitigt. Lätt är det inte. Det ska erkännas. Men jag märker att jag gillar folk i min omgivning som är trygga nog att ha ett icke-perfekt hem. När jag lyckas utföra detta så leder det till att:
    a) Jag behöver inte lägga lika mycket tid (och pengar) på att bli nöjd med hemmet eftersom ribban är satt lägre. Sjukt smart life hack va?!
    b) Jag blir inte lika lätt irriterad på mitt eget och övriga i familjens stökbeteenden.
    c)
     Jag blir förhoppningsvis mer av en sådan person som jag själv gillar att hänga med och kanske sprider jag denna inställning vidare så att folk omkring mig känner att – “Jenny kan jag bjuda hem utan att ha städat och plockat innan.”

Det bör tilläggas att jag trots dessa strategier lägger vad jag tycker är mycket tid på hemmets vardagssysslor och jag ställer mig frågan – hur 17 hinner och gör alla andra?!

/Jenny