Alla fullkomligt normala krav

Meningen Jag orkar inte med alla fullkomligt normala krav som ställs på mig är med mig denna måndag. Den meningen är skriven i en serieruta tecknad av Nina Hemingsson (vill inte sno bilden men återfinns i Kitty Störby Jutbrings instagramflöde). Älsk på Nina som så klockrent sätter ord på hela grejen. Älskar hennes bilder och hennes ord. 

Dom fullkomligt normala kraven är väl precis det som håller på att ta knäcken på så många. Just för att vi ser dom som normala. Men egentligen är dom galna, knäppa och orimliga. Ribban är satt på helt fel höjd. Vi springer och brakar rätt i den. Idag tänker jag också extra mycket på en liten människa som den här gråa måndagen i mörka januari inte heller orkar med alla fullkomligt normala krav. Det börjar så tidigt. Vi ska så mycket. Och vi ska göra på vissa sätt redan från när vi är små. Det finns inte rum för morgonskörhet, känslighet och svackor. Puff iväg. Ut i den tuffa verkligheten.

Om vi inte alla dagar orkar vara i den mallen, vare sig vi är små eller stora, hur blir det då? Även om vi har goda viljor, massa ambitioner, är smarta, kloka och sociala så kanske vi inte alltid vill va med i leken livet som har massa regler vi förväntas följa. Som om vi vore latmaskar och smitare om vi inte pallar trycket från det fullkomligt normala.

Och dom fullkomligt normala kraven kom att innefatta så vansinnesmycket. När blev det så?! Jag hade tänkt räkna upp allt som dom fullkomligt normala kraven innebär för mig. Men jag orkar inte. Ni fattar. Ni vet. Det är så lätt att gå sönder. Känna sig dålig för man inte klarade det fullkomligt normala. Nä idag tänker jag va lite ledsen över det. Över att det fullkomligt normala är knäppt och skevt. Jag skulle önska att vi hjälps åt att ändra definitionen över vad som är det fullkomligt normala. Johan Rheborg, Cissi Wallin och Sara Johansson är några som gör det.

/Jenny