Måste en ha mål?

Ett budskap som ofta kommer upp när man pratar om det klyshiga ”personlig utveckling” är att tydliga målsättningar är oerhört viktigt. Jag känner att något ruckas inom mig när jag hör @natthiko säga att han aldrig drivs av sånt, att man kan ha tillit till livet bara och att man inte behöver ta livet på så stort allvar.

Jag pustar ut. Känner igen mig i min egen resa. När jag bara låter saker hända så går det riktigt bra ändå. Men normen säger att man ska ha mål och vara driven. Vad händer om man bara är nöjd, tänker jag? Kanske händer faktiskt saker ändå. På ett mer flow-aktigt sätt. Jag tänker att det blir allt viktigare för mig att tänka medvetet kring mina värderingar och sträva mot nån slags värderingsstyrning. Men det händer ju liksom av sig själv om man är närvarande och lite lagom reflekterande. Jag känner att stressen rinner av mig när jag inte måste vara så himla prestationsinriktad och ha tydliga mål för allt i livet. Livet är fint ändå. Jag är bra ändå.

Hur tänker du kring att sätta mål?

/Jenny

Event i Gävle 9 maj

Den 9 maj anordnar vi tillsammans med Stella från Hildebrandt Sustainable Living ett event i Gävle. Kvällen kommer att bestå av två kortare föreläsningar, gott fika, möjlighet till diskussioner och tillfälle att köpa produkter från vår webbutik. Vi kommer att prata om en annan sorts livsdesign där meningsfullhet, hållbarhet och frihet står i fokus.

Välkommen! OBS, sista anmälningsdag 1 maj.

Datum och tid: 9/5 Kl: 18-20
Plats: Centrala Gävle – exakt adress kommer
Kostnad: 195:-
Anmälan: Via Facebookevent

När man lever ett rikt och hållbart liv samtidigt

En av våra hörnstenar lyder: ”När man lever ett rikt och hållbart liv samtidigt”. Under veckan för #earthhour vill vi visa hur vi strävar efter detta på ett trettiosjugradigt sätt, i smått och stort. Vi vill inte skriva någon på näsan med nån slags perfekt metod för hur man lever hållbart. Vi vill snarare inspirera och ge exempel på hur vi ser att livet kan bli rikare samtidigt som det blir mer hållbart. För visst går det att leva rikt och samtidigt hållbart? 

Livsdesign med marginaler
Skaffa dig en livsdesign som gör att det finns marginaler i tillvaron. Det kan t ex leda till följande: Du får tid och närvaro nog att titta upp på trädkronorna och njuta av stunden, du får ork att titta dina familjemedlemmar och vänner i ögonen och LYSSNA på dem, du kanske får lusten att prova att sträcka ut en hand mot någon som behöver den. Får du till såna här saker så blir livet bättre och stunder av lycka infinner sig helt utan konsumtion och miljöpåverkan. Inre och yttre hållbarhet hänger väldigt mycket ihop.

Konsumera medvetet
Om du nu ska konsumera, gör medvetna val för vad du lägger pengarna och jordens resurser på. För oss är vettig konsumtion till exempel att lägga pengar på bra mat, kiropraktor eller upplevelser. Med upplevelser menar vi inte nödvändigtvis flyg till andra delar av världen. Just nu suktar vi efter ett dygn på @yasuragisweden och det är typiskt en sån sak vi älskar att lägga pengarna på – tanka energi, bra mat, tid, lugn och fint kompishäng. .

Vi strävar efter att köpa prylar och kläder begagnade men om man ”måste” konsumera nya prylar – köp sånt du behöver och sånt som har bra kvalitet. Tänk att du ska äga för livet och inte bara för en säsong eller två. Här har nyligen köpts tre glasmatlådor med trälock, träredskap till köket och en ny stekpanna. Saker som kommer få vara med länge länge.

Flyg så lite som möjligt
Skaffa en livsdesign som gör att du trivs i ditt eget liv. Då behöver du inte åka iväg för att vila upp dig eller unna dig nya prylar eller långresor för att liva upp din vardag.

Tacksamhet och perspektiv
Snacka om att livet känns rikt och hållbart om du lyckas ha ett mindset som bygger på tacksamhet och förmågan att kunna sätta saker i sitt rätta perspektiv. I-landsproblem, just sayin’. Inte alltid lätt. Men om fler av oss bara hade tid, ork, förmåga och marginaler att känna tacksamhet över det basala i livet (som de flesta av oss i vår värld i vår tid faktiskt har till skillnad mot för många andra på den här planeten). Då skulle hela tanken om konsumtionssamhället bara kännas helt befängd och onödig. .

Vi har mat, värme, fred och är förhoppningsvis friska. Då behövs väldigt lite utöver det för att livet ska vara bra och kännas rikt.

Ät upp maten
Köp bra mat och ät upp den. Då känns livet både rikt och hållbart. De flesta dagar lyckas vi med detta men inte alla. Vi strävar dock mot eko, lokalproducerat, mindre kött och framför allt att äta upp all mat.

Släpp kraven på den perfekta ytan
Det här tror vi är en viktig nyckel till att leva rikt och hållbart. Så många budskap i samhället berättar för oss att vi ska sträva efter ett perfekt hem, en perfekt kropp, en perfekt karriär, fritid osv osv. Men om man genomskådar lögnen (ja för det är nämligen en lögn och en konstruktion) och lyckas släppa alla dessa krav och ändrar sin syn på framgångsbegreppet så innebär det att konsumtion knappt behövs. Vi måste ingenting och livet blir INTE bättre av perfekta ytor.

Som en avslutning på temat rikt och hållbart liv så tänkte vi ta upp tre grejer att bli bättre på inom ramen för ämnet.
– Laga grejer, framför allt kläder. Kom igen, så svårt kan det väl inte va?
– Plocka upp skräp. #Skräponader får det bli framöver.
– Våga säga vår mening när det kommer till klimatfrågan. Eller ialla fall inte säga ”men så kul att ni ska iväg på charter/weekendresa/till sol och värme osv osv”. Vi orkar inte heja på det längre.

Vad vill du bli bättre på för att leva rikt och samtidigt hållbart?

/Malin och Jenny

Israa från Stand With Syria skriver till oss!

När Israa Abdali från Stand With Syria skickar de här raderna till oss förstår vi precis varför vi har en webbutik som gör gott och varför vi valt just den här organisationen att samarbeta med.

Vi får höra direkt av Israa att flickan på bilden spontant gjorde tummen upp när hon och hennes familj fick ett av de första matpaketen som delades ut. Just detta paket var köpt för pengar från vår webbutik. Familjen bor i en övergiven butik på ca 10-20 kvm som är gjord av sten så det är iskallt.

Hallå alla kunder och följare av TRETTIOSJU GRADER!
Jag vill mitt i veckostressen och snökaoset bara meddela att era köp från butiken omvandlats till någonting riktigt bra. 20% av vinsten som skickas till Stand With Syria i form av bidrag når behövande direkt. Att handla det som önskas och samtidigt bidra till välgörenhet är en fantastisk möjlighet som existerar på riktigt.

Under julen hade vi på Stand With Syria en kampanj för matpaket till behövande familjer inne i Syrien och runt det turkiska gränsområdet. Matpaketen innehöll basvaror som ska räcka i ca 1 månad för 1 familj. De första matpaketen som beställdes var från just bidragen som vi fått av Trettiosju grader. Paketen delades ut till behövande som flytt, inte enbart sina hem efter attentat, utan även flytt sina tält efter översvämningarna som skedde för några veckor sedan.

Jag åkte ner och valde produkterna, dealade en hel del, träffade familjerna som är i behov och levererade med hjälp av vänner. Det är alltid så himla fint att se hur projekten avslutas och resulteras i någonting värdefullt.

Detta kanske inte räddar liv, men det tystar några hungriga magar i alla fall.

Jag vill påminna er om att det ibland är svårt att göra allting själv men tillsammans når vi långt. En startar ett företag för välgörenhetsändamål, en annan handlar från företaget och en tredje sätter upp ett projekt för människor i behov… och vips så har vi underlättat lidandet hos några i alla fall.

Tack för att ni varit med i detta projekt.
❤️
// Israa

 

Ens bästa vän och kollega

När två bästa vänner bedriver företag ihop och hänger en helg tillsammans i storstan med ytterligare en bästa vän händer följande: 

  • en parfymdusch byts mot en klick gel för torr hårbotten
  • en tandborste från den förkylda halvan lånas ofrivilligt ut till den förvirrade andra halvan
  • samtal förs om dysfunktionella familjer, om hur ofta en säger att en älskar nån och om chefer som tar tjänstledigt för att plugga schamanism
  • betalningar sker typ varannan gång var med livsmottot att ”det jämnar ut sig på en tioårsperiod”
  • massa nya idéer sprutar och vi får till så fina möten och samtal med härliga människor under helgen
  • känslan av att vi blandar arbetsliv och privatliv till bara ”liv” infinner sig och vi älskar’t

Ett stilla konstaterande infinner sig på temat för ett av helgens samtal. Vi nog aldrig sagt att vi älskar varandra, det är inte såna vi är eller ens har behov av att vara mot varandra. Men nog tusan är det precis det vi gör. Och det vet vi även utan ord. Vilken känsla att bedriva företag ihop med en av ens viktigaste människor. Både sårbart och starkt kanske. Mest starkt.

Vilken grej att kunna skratta så magen kniper både åt och med varann. Att vilja bjussa på sina egna och varandras styrkor och tillkortakommanden. Hästgnäggsskratt. Att känna varann så väl. Att ha varit med om så mycket tillsammans. Att ha en sån relation som inte är en kärleksrelation. Och göra varandra till kollegor. Vad smart. Vilken gåva.

/Jenny

Hur ser framgång ut?

När jag går över skolgården på morgonen slår det mig. Om nu någon skulle reflektera över mamman som lämnar varje dag och oftast är iförd mysbralla, mössa och gummistövlar – undrar vad dom tänker då?

Jag tänker att antagligen är inte det första man tänker ”åh, det måste va en framgångsrik människa”. Nä snarare känns det som jag drar till sig tankar som ”undrar hur hon kan ha tid att va med och lämna varje dag? Och den outfiten betyder nog att hon är antingen arbetslös eller sjukskriven.”

Jag tänker så och blir full i skratt. Jag inser att mina attribut enligt normen inte utstrålar framgång för fem öre. Bredvid mig snabbsvischar mammor och pappor med nya höstkappor, rougekinder, okluvna hårtoppar och glänsande skor. De utstrålar normen för framgång och jag tänker att för inte allt för längesen var detta min bild av framgång också. Trendiriktiga attribut och full agenda, snabbt på väg till nästa punkt för dagen.

Anledningen till att jag blir full i skratt är följande – jag har aldrig känt mig mer framgångsrik än just precis nu. Jag driver mitt eget företag. Jobbar på mina villkor och gör bra ifrån mig. Har tid för livet. Hinner känna livet i mig liksom. Sen att jag gör detta iförd ovan nämnda mundering och har tid att i lugn takt gå över skolgården de allra flesta dagar gör det bara ännu bättre.

Dissonansen mellan det yttre och det inre roar mig. Jag älskar att känna mig framgångsrik i mysbralla.

Två tillägg bara – om de snabbsvischande också känner sig framgångsrika så är ju det toppen. Min mening är inte att tycka något om dem, utan bara säga något om min egen känsla. Att den är okej och till och med väldigt bra och kanske riktar sig mot ett håll fler skulle må bra av att snegla åt. Och. Jag kan också kliva ur min mysbralla och gilla att svischa lite ibland, men det är undantag och inte själva grundläget.

Hur ser framgång ut i din skalle? Och borde vi inte tänka om kring framgångsbegreppet?

/Jenny

Tjänster och gentjänster

När vi åkte till Spanien så behövde vi givetvis hundvakt till vår älskade Elly. I sann trettiosjugradig andra så frågade jag A och hennes familj. För jag tycker det är något väldigt trettiosjugradigt över att be om hjälp och vi visste att det här var en familj som också hade skaffat sig marginaler. De har ofta någon person hemma så Elly skulle inte behöva vara ensam mycket. De älskar hundar. De fattar precis våra val.

För hur många familjer har liksom tid och möjlighet att ta hand om en hund en hel månad med allt vad det innebär? Men det hade den här familjen och de tog sig an uppdraget och gjorde det helt fantastiskt bra. Redan från början var budskapet tydligt – ”vi ska absolut inte ha någon ersättning för detta, åtminstone inte i monetär form”. Nehe, hur ger man då tillbaka till några som gjort en så otroligt viktig och värdefull tjänst mot vår familj?! Det är ju så vi är vana att ersätta varandra. Med pengar. Men sen kom jag på, det här är helt fantastiskt, det är precis sånt här jag gillar. Utbyte som INTE har med pengar att göra. Men så igen, vad har vi som vi kan ge tillbaka? Sen ramlade poletten ner. Vi har världens finaste sommarstuga. Så den ska vi låna ut några nätter till världens bästa hundvaktarfamilj.

Hur bra?! Har du gjort nåt utbyte som inte har med pengar att göra? Dela gärna med dig!

Här finns också ett kort inlägg som är på temat tjänster och gentjänster.

/Jenny

Topp och botten efter halvtid i Spanien

Vi gjorde ju en snabblista på insta om våra bästa och sämsta grejer här i Spanien efter halvtid. En slags summering. Här kommer en lite utförligare version:

Topp
Ost i mängder – ja inte mycket att säga om den mer än att vi köper in nya ostar varje dag och alla utom en enda har varit sagolikt goda. Ost har blivit snackset nummer ett. Funkar till alla dagens mål. Inga kex. Ingen marmelad. Bara ost.

Perfekt klimat – det är något trettiosjugradigt över vädret. Inte för varmt och inte för kallt. Eftermiddagssolen ljuvlig. Havet ljummet. September och oktober i Spanien blev verkligen det perfekta klimatet för oss.

Storslagen utsikt – att bo såhär i bergen var ju inget vi kunde föreställa oss hur det skulle vara. Men den här utsikten och de här vyerna vi får se varje dag är verkligen något utöver det vanliga. Det gör något med en. Nya perspektiv på nåt sätt. Att få se saker ovanifrån och underifrån. Att se från en bergstopp till en annan. Solnedgången bakom bergen. Ja storslaget är vad det är. Själen jublar.

Alla är som dom är – att resa åtta personer som visserligen är vänner men ändå inte är vana att dela hus är ju såklart slitigt ibland. Men vi konstaterar ändå det fina i att alla är som dom är på den här resan. Vi har alla bra och dåliga sidor. Och det är okej och vi tillåter varandra att vara så som vi är. Fint.

Tillräckligt med tid för livet – vi får under den här resan verkligen känslan av att det finns mycket tid. Vi låter saker få ta tid. Även om vi också kan konstatera att vi inte hinner allt som vi kanske önskat och trott så blir upplevelsen att vi har gott om tid. Både tid för slitsamma saker typ bråk och förhandlingar med dryga ungar. Men också tid för fina samtal och stunder med dem samma. Tid med varandra. Tid för livet. Precis så som vi vill ha det.

Botten
Åksjuka – vad vi inte riktigt hade tänkt på (hur vi nu inte kunde tänka på det) var att vägarna i bergen är galet kurviga och en av familjerna har ett åksjukt barn. Inte världens bästa kombo. Vi saknar verkligen vägarna i Gävle kan vi konstatera. Tur ungen är coolast i världen och spyr i en påse och sedan fortsätter färden.

Flugor och mygg – Inte mycket att säga om det. Svårt att föreställa sig innan. Men det är rätt drygt med alla flugor och mygg här.

Dryga ungar – Vi hade på känn att femåringarna i sällskapet skulle tjafsa en del och så har det väl varit. Inte mycket att säga om det heller. Mer än att det tär till och från med maktkamper och diskussioner.

Sorg – Mest då Jenny som brottats litegrann extra med sorgen här nere. Det är som att resandet och förflyttandet till en ny miljö gör nåt med en. De nya perspektiven sätter igång tankarna och saknaden efter de som inte finns längre. Och nåt så konkret som att det en helst av allt vill är att ringa till sin mamma och berätta om allt man är med om. Tufft men säkert också bra i någon mening att få utrymme för tankar och också drömmar som kommit extra tydligt under nätterna här.

Katastroftankar – Även denna punkt är mest Jennys och denna har mattats av med tiden. Det känns ändå väldigt mänskligt och helt naturligt att när en kommer till en ny miljö så kan det vara läskigt med alla nya tänkbara faror som kan finnas. Poolen och trafiken till exempel. Men så går dagarna och en blir mer hemmastadd. Farorna lurar inte längre bakom varje hörn. Fint att kunna släppa katastroftankarna och istället släppa in tankar till exempel om hur vackert vårt boende är och hur fint det är att stå på toppen av den slingriga grusvägen som kändes så läskig natten då vi först kom.

Vi hörs vidare, om inte annat efter resan med tankar på om hur allt blev och hur det känns att komma hem!

/Malin och Jenny

Vakna bloggen, vi ska på äventyr!

Bloggen behövde visst lång semester. Jag har tänkt lite på bloggeriet och kommit fram till att jag bara ska blogga när lusten finns och när jag tycker att jag har nåt att säga. Jag kan alltså inte alls säga nåt om bloggfrekvens osv. Så får det vara. Men nu jag har nåt att säga!

För om en vecka drar hela min familj (utom vovven) tillsammans med andra halvan av Trettiosju grader – Malin, och hennes familj (utom katten) på en månads vistelse i Spanien. Ett äventyr som kommit ur mycket funderande och slutligen blev ett medvetet val. Ett val jag vill resonera lite kring.

Både jag och Malin har tänkt och pratat mycket om att livet som företagare kan möjliggöra för oss att styra över vår egen tid på ett nytt sätt. Om vi bara lite grann vägrar rätta in oss i det normativa. Det här med att använda sin tid så att en upplever tidsnöjdhet är ju nåt vi gillar. Att tillräckligt med tid finns för livet. Att livet designas på ett sätt som gör att människan som lever det mår bra och har det bra. Vi är priviligierade och har den fantastiska möjligheten i vår tid och i vår del av världen att kunna göra alla dessa fantastiska, egna och högst medvetna val.

Vi vill kunna rucka på saker som att ha fyra-fem veckors semester mitt i sommaren och that’s it. Vi vill kunna rucka på att klämma in charter-, fjäll- och Sverigesemestrar på skollov när priserna är hutlösa och människorna är många. Vi vill kunna åka mer sällan men istället stanna lite längre. Vi vill kunna upptäcka ett annat land lite utanför högsäsong och turiststråk. Ett land som inte behöver ligga på andra sidan jorden. Vi vill kunna få ett rejält brejk i den långa höstterminen. Så satte tankarna på resan fart, våra män hakade på och vi kommer alla att kombinera jobb med föräldraledighet när vi är borta.

Det här är inte ett års resa jorden runt eller en äventyrlig backpack i Asien. Det här är vårt sätt att välja ett något annorlunda upplägg på hösten än de flesta. Vi ska också erkänna våra tvivel kring det hela. Hur kommer våra familjer funka ihop? Kommer det va värt pengarna? Måste vi verkligen flyga? Mer djupgående tankar kring de här tvivlen får komma i separata inlägg.

Vi ska försöka dela med oss av tankar och upplevelser under dessa veckor. Vi hyr ett hus i den lilla bergsbyn Compéta. Hoppas du vill följa med här i bloggen och på insta (kanske främst på insta, vi får se)! Vad känner och tänker du spontant när du läser om vårt höstäventyr?

/Jenny