Tid som ger annat än pengar

Idag har vi båda använt vår tid till sånt som inte ger pengar. Malin har varit på socialkontoret och förnyat uppdraget som kontaktperson. Jenny har lämnat blod och därigenom också skänkt en slant till välgörenhet (som man kan välja som gåva för blodgivningen).

Vi summerar snabbt i telefon med varandra – vad fint det känns att vi skapat oss ett liv där det finns utrymme för sånt här. Det finns en kraft i att ha marginalerna i form av tid och ork för att kunna ge, snarare än att alltid ha sitt eget kontoutdrag framför ögonen och känslan av att noll utrymme finns utanför det egna välmåendet. Faktum är ju att man mår bra av att ge, så det trillar verkligen ut ett värde tillbaka. Ibland känns det som att det är lätt att glömma de värdena som inte går att räkna i pengar, att de inte riktigt räknas i vår värld i vår tid.

Hur känner du kring detta? Håller du med?

/Jenny och Malin

Läs mer i vårt tidigare inlägg: Marginaler för att orka bry sig om

Att vända skutan

Alla kan inte ha den frihet i sina yrken som jag har i mitt. Jag vill ändå dela med mig av hur den här dagen artade sig. Kanske inspirera, smitta av mig tankar om att det kan gå att skapa en dag som passar just den dagens förutsättningar. Och att det i sin tur kan göra jobbandet smartare, mer effektivt.

Såhär. Mannen bortrest, en envis huvudvärk som hängt med för länge och allmän känsla av låg energi startar dagen. När jag fått iväg barn till skolan och hunden är rastad så sätter jobbet igång med en plan timme för timme fram tills att barn ska hämtas. Ganska snabbt känner jag att jag inte pallar. Får inte det gjort som jag ska få gjort. Med det liv jag lever och med den personen jag är så kan jag planera om. Sagt och gjort.

En minut för att tänka – vad behöver jag för att vända den här skutan för dagen? Jo följande: Smsar en vän och får pepp. Bokar om ett möte imorgon för att få en timme till på morgonen hemmavid. Jag äter en orimligt tidig lunch för jag känner att jag behöver det. Åker en bit bort i området och köper fina grönsaker som odlats nästgårds för att få komma ut lite. Sen ger jag mig ut i skogen och tankar energi en halvtimme. Sakta lunk med solen i ögonen och påpälsad för att undkomma kalla vindar. Okammad med reklammössa. Klokskap i öronen. Puh, jag kommer in, går till kontoret i garaget igen. Känner att jag i alla fall är på en rimlig nivå för att kunna få något gjort. Och så får jag saker gjorda.

Reflektioner

  • Hur många 8-timmarsdagar har jag suttit på ett kontor med samma känsla men utan verktygen och förutsättningarna för att göra något åt det? Jag är så tacksam och glad och stolt att jag skapat mig det här livet.
  • Förutsättningarna för att det ska funka för mig att göra såhär är – att jag inte har massa möten inbokade (idag endast ett telefonmöte), att dagarna inte är späckade utan att jag har utrymme att stuva om kanske putta något till nästkommande dag, att jag har nära till varma kläder och skog, att jag kan äta lunch på den tiden som passar mig för dagen. Att jag slipper kamma mig. Såna saker.
  • Utkomsterna av en sån här dag menar jag är av winwinkaraktär – jag får mina saker gjorda gentemot mina uppdragsgivare, men jag gör det på ett sätt som är snällt mot mig själv. Jag får det att funka liksom, för att inte va kaputt och finito när barn ska hämtas och fotbollsträningar och middagar (lutar åt micrade makaroner och falukorv. Dock av ekosort och med alla fina grönsaker till) ska klaras av. Hur blir det annars liksom?

Hur tänker du? Har du möjligheten att skapa dig dina dagar utifrån dagsform och hur du bäst får saker gjorda?

/Jenny

Gott om tid

Jag får tipset att titta på Bodil Jönsson i programmet Sverige på SVT Play. Älskar Bodil. Ett par tankar fastnar särskilt hos mig som jag vill dela med mig av.

Först det väldigt sorgliga i att Bodil säger att tillvaron känns mindre kärleksfull än för tjugo år sen när hon skrev Tio tankar om tid.  Det handlar om marginalerna. Den som inte har marginaler kan inte vara generös. Mot sig själv och mot andra. Jag blir berörd när jag hör henne säga. ”Känslan av att det alltid är bråttom och att vi aldrig hinner, den är människofördärvande.” Ja, så rätt hon har. Och så sorgligt det är. Hennes råd blir att försöka öva oss på att se tiden som något som kommer, inte något som försvinner. Så fin tanke. Allt vi har är ju tid.

Hennes andra råd blir att uppgradera lagom till att få en väldigt fin betydelse. När livet är lagom så är man långt från sina gränser, menar Bodil. Så väldigt fint och klokt. Jag älskar lagom. Är tacksam över lagom på livets alla områden.

Slutligen älskar jag att höra henne säga att sedan hon pensionerat sig så har hon lärt sig mer än alla tidigare perioder i livet. Detta för att hon numera kan haka på det som hennes uppmärksamhet drivs mot. Jag tror på sånt. På att följa dagsform, flyt, preferenser och kunna använda sig av intuition. Vi har alltför lite av sånt tänker jag, de flesta av oss. Jag ska försöka bli ännu mer styrd på det viset. Jag tror att utkomsten både för mig själv och människor omkring mig blir bra av mer sånt.

Hur tänker du kring Bodils resonemang?

/Jenny