Tänket bakom webbutiken

En webbutik när vi pratar om att konsumera mindre, hur tusan går det ihop? Det hoppas vi att det här inlägget ska ge svar på. Tanken om Trettiosju graders egen webbutik väcktes en sommarkväll på en altan.

Vi insåg att vi hade flera kreativa personer runt oss som skapade fantastiska saker. Vi visste också att vissa av dem aldrig skulle starta en egen webbutik. Vi visste att de här personerna på olika sätt hade drömmar om ett annat liv. Vi visste att deras saker skulle kunna bidra till medveten konsumtion. För vi hade själva fått uppleva känslan av att välja en av deras produkter framför en massproducerad dito. En av oss har bl a Fridas ljusstakar på köksbordet, en bröllopspresent, och varje dag tänds de och tankar tänks kring hur hon skapat dem just till oss. De här sakerna är saker vi vill äga för livet.

Den här tanken kombinerades med en tanke vi haft om en webbutik som gör gott. Den tanken kom utifrån våra egna behov. Vi saknade en butik på nätet där man kunde köpa bra, vettiga, hållbara, vackra saker som dessutom bidrog till välgörenhet (dvs kanske inte "bara" ett gåvobevis, ibland känns det fint och bra att också kunna köpa en sak att ge bort till sig själv eller någon i ens närhet). Visst, det finns ett par stycken hos de stora välgörenhetsorganisationerna, som vi handlade från när vi ville köpa en fin gåva med ett mervärde i form av välgörenhet. Men vi tycker absolut att det finns plats för vår webbutik.

Vi tänkte att den här unika och av oss noga utvalda webbutiken skulle kunna bidra med flera saker:
- den skulle kunna vara en möjliggörare för de fantatiska kreatörerna att få leva sina trettiosjugradiga liv, med det kreativa och kärleken till hantverket i fokus. Den skulle kunna bidra till att skapa en grupp av människor som hjälper varandra framåt på trettiosjugradersresan och i skapandet.
- den skulle kunna bidra med stor glädje till de som köper sakerna genom medveten, hållbar konsumtion. En är mer rädd om saker en vet har producerats för hand, med omtanke om miljön.
- framför allt, den skulle kunna bidra till att göra gott för människor som har det svårt. Och här har vi efter mycket funderande och med våra nätverk till hjälp valt en organisation utifrån människorna bakom den. Vi har via vår vän och förebild Parul Sharma fått kontakt med Israa Abdali och organisationen Stand with Syria. Organisationen bedriver konkret humanitär hjälpverksamhet i projek som tillgodoser grundläggande behov av skydd, mat och medicinsk utrustning samt stöd för utbildningsändamål.

Sagt och gjort, nu har vi byggt vår lilla plats, vår butik. I dagsläget har vi produkter från en handfull kreatörer. Det här kommer alltid att vara en mycket liten butik. Det viktigaste för oss ÄR att den andas småskalighet och en känsla av att varje produkt och varje kreatör är noga vald av Trettiosju grader. Vi har ett par namn till på människor vi gärna skulle vilja ha med, men vi får se vart resan tar oss. Vad vi vet är att flera av våra nuvarande kreatörer bubblar av idéer på nya produkter. Så håll utkik! Webbutiken ska också kunna vara en plattform för våra egna tjänster framöver och även då ska en betydande del av intäkterna gå till välgörenhet.

20% av det du handlar för går direkt till Stand with Syria. Det kommer vi att redovisa tydligt och konkret på vår webbplats och i våra sociala kanaler.

Välkommen in till butiken. Hoppas att du ska tycka om den lika mycket som vi gör.

 

/Malin och Jenny

Kom ihåg att fråga! – Slow School gästbloggar

Först några rader om mitt eget projekt. Det jag kallar för Slow School. Namnet är väldigt mycket hyllning till The Slow Movement. Namnet är också tänkt som en viktig påminnelse om att bra saker ofta tar tid att utveckla. Det är också ett långfinger till den snabba världen, den som har så uppenbara nackdelar. Den som jag kände att jag var tvungen att lämna. Inte bara för att den var väldigt nära att bränna ut mig. Jag insåg också att i den snabba världen kommer jag aldrig att blomma ut.

Viss glöd hade redan börjat slockna, vissa drömmar hade börjat vissna. Varför?  Stress, press, kortsiktighet. Jobbet förväntades gå före allt. Det blev för lite tid över till annat, inte minst till det sociala. Men även där kände jag att saker och ting hade förändrats. Jag kände hur prestationskulturen mer och mer smygit sig in även i sociala sammanhang. Jämföra, jämföra. Lyfta fram och fokusera på svagheter hos andra. Som att allt är en jäkla tävling, precis hela tiden. För många sammanhang var åt det hållet, för få var åt det håll jag insåg att jag längtade efter, när jag väl börjat sakta ner. Det handlade om kontakt. Eller rättare sagt, en längtan efter bättre kontakt. Den snabba livsstilen (smartphones inkluderat) hade klart och tydligt lett till sämre kontakt. Med oss själva, med närmiljön, med andra. Det var lätt att se. Det var definitivt något jag kände av.

Så jag tar några steg tillbaka och kliver ut på en egen stig kan man säga, utan att egentligen veta var den kommer leda. Sökandet efter en bättre livsstil är givet. Snart även att konkretisera egna entreprenörskapsdrömmar. Och att förena de båda. På den egna stigen är det lätt att utvecklas. Det är lätt att känna större frihet. Ibland träffar du också andra som själva är ute på sin egen stig, och den kan påminna mycket om din egen. Det är förstås bra och härligt på alla sätt och gör stor nytta. Men de stunderna är väl mer att betrakta som rastplatser på en ganska lång motorväg. Där negativitet är det normala.  Det där tar ett tag att vänja sig vid. Det slår mig också hur extremt få frågor andra ställer till mig.  Knappt hur läget är, hur planerna ser ut, hur jag mår. Jag tänker att det måste bero på att jag avvikit från vissa normer. Och att många i Sverige är så ovana vid det att det blir jättesvårt och jobbigt att förhålla sig till. För om du inte kan fråga hur det går på jobbet, ja vad ska du då fråga om liksom? Vad det hela än beror på, så avslöjar det delar av vår kultur som jättegärna får försvinna.

Men så en dag så går jag in på trettiosjugrader…och fastnar i något som verkligen träffar rätt.

”Man glömmer alldeles för ofta att ens fråga varandra hur läget är, hur den andre mår. Tiden finns inte. Orken finns inte. Självcentreringen är för stor. Man har fullt upp att berätta om sina egna självförverkliganden och snurra runt i sitt eget ekorrhjul.”

Wow. Först känns det som en lättnad. Inte bara jag som känner så. Vad skönt! Det är första gången jag ser någon annan som resonerar på det sättet.  Och sen, det där är allt annat än bra. För det sociala är en av de faktorer som betyder allra mest för vår hälsa.  Och då räcker det inte att bara träffa andra. Det handlar förstås även mycket om hur vi träffas. Vad vi gör, hur närvarande vi är, vilken kontakt som skapas. Och där kan frågor vara en väldigt viktig del, liksom att lyssna. (Rekommenderar verkligen det här  – 10 ways to have a better conversation)

Citatet bidrar också med två andra saker:
1) Det föder en insikt om att social hälsa kommer att vara en av de viktigaste frågorna i mitt eget projekt.
2) Det bidrar till att jag skapar Get Closer, en social upplevelse där just frågor står i centrum. En del i det är att de riktigt kontaktskapande frågorna kan vara svåra att komma på ibland. Det slipper du tänka på med Get Closer. Och skulle någon fråga vara lite väl obekväm eller så, ja då kan du alltid skylla på mig! 🙂

För att knyta ihop säcken lite. Det här med social hälsa är något som verkligen fångat mitt intresse. Förutom Get Closer har jag även ett annat projekt som skulle kunna bli ett riktigt schysst community. Värmestugan heter det. Som jag också hoppas kan vara ett bidrag. Har du som läser idéer som handlar om hur vi kan göra samhället bättre utifrån social hälsa? Hör gärna av dig!

/ Oscar

Intervju hos Slow school

För en tid sen publicerade Oscar bakom sajten slowschool.se en intervju med mig. Jag glömde då lägga upp här på bloggen, så därför gör jag det nu. Här kan du hitta intervjun.

Det vore roligt att höra om du tycker och tänker nåt om det som sägs och skrivs i intervjun. Lämna gärna en kommentar 🙂

För övrigt är det glest mellan inläggen här just nu. Jag försöker att inte bli stressad av det. Vi jobbar intensivt med webbutiken (SÅ kul!), jag har en hel del andra uppdrag och Malin är föräldraledig. Bloggen kommer igen, det är jag säker på, för jag älskar att skriva den.

Ha en fin dag.

/Jenny