Marginaler för att bry sig om

En av våra största och tyngsta hörnstenar handlar om att bry sig om sig själv och andra. Detta inlägg kommer att beröra det sistnämnda – altruism – som i Wikipedia beskrivs som ”medmänsklighet, oegennytta, osjälviskhet, motsats till egoism, att hjälpa andra utan att önska något i motprestation”.

Vi tänker såhär (mycket p.g.a. egna erfarenheter): Det är väldigt lätt att hamna i en situation där du har mycket svårt att bry dig om andra, även om du skulle vilja. Vi tror att en stor anledning till detta heter marginaler. Om du inte har marginaler i form av tid och pengar så har du fullt sjå att hålla dig egen näsa över vattenytan. Kvoten är fylld när du har sett om dina egna och din familjs behov.

Vi kämpar själva med att med små steg framåt skaffa oss dessa marginaler. Vi har själva bara påbörjat resan men vi har börjat utmana oss själva på det här området. Och det är fina grejer. Vi tror att världen skulle bli en bättre plats om fler skaffade sig större marginaler och därmed fick utrymme att bry sig om andra, i smått och i lite större. Det kan handla om alltifrån att orka prata med mannen som sitter utanför Ica, till att bli kontaktperson till någon som är ensam, till att ge damen med rullator en komplimang för den fina jackan, till att åka till ett annat land och biståndsarbeta.

Det är lätt att säga att man inte orkar och att tiden inte finns för att göra något gratis. Vi säger – om du inte designat ditt liv så att du har marginaler som möjliggör ett altruistiskt beteende så är något galet. Och. Du får så mycket av att utföra altruistiska handlingar. Inte pengar. Men mod, respekt, vänlighet, kärlek. Du blir en förebild. Du tycker om dig själv mer. Du får perspektiv och insyn i andras liv. Det är fina grejer det!

/Malin och Jenny

Livet ska inte skava

Så, vad menar vi då med ”Livet ska inte skava”? Vi har fått ett par kommentarer och inser att vi behöver förklara hur vi tänker.

Trettioju graders definition av ”Livet ska inte skava” beskrivs tydligast genom att förklara motsatsen. När livet skaver handlar det om:

  • Att man går omkring och inte trivs i sitt eget liv.
  • Att man designat sitt liv på ett – för en själv – icke trettiosjugradigt sätt, medvetet eller omedvetet.
  • Att man så lätt hamnar i att anpassa sig efter normen.

Livet kan skava både i det stora hela (fel jobb, partner, bostad o.s.v), i enskilda situationer (t.ex. under ett möte på jobbet),  eller i någon av de roller man har (som förälder, kollega, vän t.ex.)

Ett par exempel på när livet skaver:

  • A drömmer om att flytta från storstan och vara mer i skogen med sin hund (som hen inte har). Men åren går och A fortsätter att gå till samma jobb och sen hem till sin lägenhet mitt i stan. Hen orkar inte riktigt tänka på att ändra något, det känns för stort och tiden och energin finns inte.
  • N är en kvällsmänniska. Hen fortsätter dock gå till sitt nio till fem jobb trots att hen skulle prestera mycket bättre om hen fick sova ut på morgonen och jobba på kvällstid.
  • K jobbar heltid. När hen kommer hem är hen ofta trött och utan energi. K får (för ofta) utbrott på sina barn och trivs inte i sin föräldraroll.
  • L är en social person. Men hen har också skapat sig en bild av att vara den som har det perfekta hemmet, trots att L innerst inne har en ganska rörig personlighet. Detta leder till att hen lägger massa pengar på dyra inredningsprylar och städar som en galning innan vännerna kommer.
  • B har ett möte på jobbet med några nya personer. Hen kommer på sig själv med att inte våga säga sin åsikt och att till och med hålla med om saker som hen inte tycker. Känslan av att inte vara sann och sig själv följer med B hela dagen.

”Livet ska inte skava” enligt vår definition handlar alltså INTE om:

  • Att man aldrig ska utmana sig själv och gå utanför sin bekvämlighetszon.
  • Att man ska förneka jobbiga känslor eller sorg.
  • Att man hela tiden ska vara glad och glättig.

Blev det begripligt hur vi menar? Hur tänker ni kring detta?

/Malin och Jenny

Att ha fint hemma

En av våra hörnstenar säger ”När man vågar vara operfekt” och på det temat har jag (Jenny) reflekterat över det här med att ha fint hemma:

Med mer ansträngd budget än tidigare p g a studier samt en vilja att experimentera med min egen inställning till fenomenet ”att ha fint hemma” så har jag tänkt om en del. Tidigare hade vi städhjälp a la RUT. Och visst var det härligt att komma hem till skinande hem. Men var det värt pengarna (ja antagligen just då)? Och varför kändes/känns det så skönt i själen med glänsande badkar?

Mina två nya strategier är:

  1. Med mer tid och mer flexibilitet framför allt i hur dagen planeras så har vi möjlighet att göra mer själva i vårt hem än när vi båda var borta på jobbet hela dagarna.
  2. Det viktigaste – Jag har provat att experimentera med hur jag faktiskt ser på och känner inför att ha lite stökigt och skitigt. Lätt är det inte. Det ska erkännas. Men jag märker att jag gillar folk i min omgivning som är trygga nog att ha ett icke-perfekt hem. När jag lyckas utföra detta så leder det till att:
    a) Jag behöver inte lägga lika mycket tid (och pengar) på att bli nöjd med hemmet eftersom ribban är satt lägre. Sjukt smart life hack va?!
    b) Jag blir inte lika lätt irriterad på mitt eget och övriga i familjens stökbeteenden.
    c)
     Jag blir förhoppningsvis mer av en sådan person som jag själv gillar att hänga med och kanske sprider jag denna inställning vidare så att folk omkring mig känner att – ”Jenny kan jag bjuda hem utan att ha städat och plockat innan.”

Det bör tilläggas att jag trots dessa strategier lägger vad jag tycker är mycket tid på hemmets vardagssysslor och jag ställer mig frågan – hur 17 hinner och gör alla andra?!

/Jenny